En gemensam faktor

Rasmus - han som gett mig så mycket.

Här kommer lite läsvärt för alla er som liksom mig är "stamtavlenördar". Eller för er som bara gillar att läsa om whippets ;-) 

Detta handlar om hur han på bilden visat sig vara släkt med både Smukke (född 2014) och Aria (född 2020). Rasmus var född i maj 1993.

Rasmus

I början av juni 1993 hörde Henrik Härling av sig till mig. Han tyckte att jag skulle åka förbi Lena Hjalmarsson utanför Bettna och titta på en kull valpar. Deras mamma var vackra Mimmi och där fanns en hanvalp som nog skulle kunna passa mig. Pappan var son till rasens förste Cruftsvinnare (Pencloe Dutch Gold).

Fem veckor gamla valpar.

Jodå där är en taxvalp också. Lena födde även upp den rasen.

Jag var väl ärligt talat inte särskilt intresserad. Det var bara en hanvalp. Han var blå och dessutom helbrindle med ytterst lite vitt. Det tyckte jag var fult.

Då levde jag med en vit och nougatfärgad whippethane, Tomtom, samt tre katter. Och hade bestämt mig för att nästa hund skulle bli en kerry blue terrier. 

Men livet har sina outgrundliga vägar och han "den fule" hade lyckats smyga sig in i hjärterötterna på mig. Så på vinst och förlust fick han flytta hem till oss.

Rasmus visade tidigt tecken på divalater.

Här sover han på min huvudkudde ca 10 veckor gammal.

Tomtom var en hund som aldrig brydde sig om vilket väder det var ute. Mycket av det jag läst om hur rasen skulle vara stämde inte alls in på honom. Det rättade Rasmus till. Han inledde med att vägra att kissa i daggvått gräs som liten valp och sov mer än gärna till kl 11 om förmiddagarna.

Medan Tomtom hade varit en ganska snäll valp om än orolig, så var Rasmus en cool valp med massor av hyss i beredskap. Han hade olika perioder med vad han hittade på. Korkperioden försvann de flesta underläggen och några skor. Stearinperioden åts det ljus så det stod härliga till. Eller vad sägs om den gången vi kom hem sent efter en fest och upptäckte att det glittrade på hela köksgolvet. Förklaringen var att Rasmus hade ätit upp en halv påse med värmeljus som legat på köksbordet. Han hade klokt nog spottat ut metallen på golvet som glittrade i lampans sken. 

Sedan kom väckarklockperioden. Han lyckades få av framsidan och pilla av alla visarna på måånga väckarklockor. Blev han någonsin dålig i magen av alla sina hyss? Nej märkligt nog aldrig.

BIM-unghund på en whippetklubbsutställning

tillsammans med sin uppfödare.

Som vuxen var han som klippt och skuren ur rasstandarden i många avseenden. Jag fick uppleva en lugn, skottfast, matglad hanhund som gillade de flesta hundar vi mötte i olika sammanhang. Rasmus blev utställd några gånger men avskydde det. Det var som att dra runt en motsträvig säck potatis i ringen. Bäst gick det ett år på Skokloster när Ewa Westerlund krigade sig till en bästa hane placering med honom för Shelaig Thompson, medan jag stod gömd bakom ett tält. I vanliga fall visade Ewa Rasmus kullsyster och hennes avkommor med stor framgång.

Rasmus avskydde att ha täcke på, men lärde sig att det var ok när det var snö och minusgrader. Han avskydde också att gå ut om det regnade. Han tvärnitade helt enkelt innanför ytterdörren och vägrade gå ut. Hade han inget koppel på försvann han in igen till soffan. Många gånger har jag fått lyfta ut honom över tröskeln och snabbt stänga ytterdörren. På äldre dar fick han ett specialsytt regntäcke av goretexmaterial. Lätt, luftigt och bekvämt. 

Varför då detta täcke? Jo han hade följt med en av mina kompisar på promenad. Hon kom hem med honom efter en kvart. Det hade börjat regna så han hade helt enkelt satt sig ner och vägrat gå vidare. Då var Rasmus 7 år gammal och hade en professur i konsten att vara en diva och samtidigt bli älskad av precis alla. Han som i stamtavlan hette Carmodey Montreal och var efter supersnygga viltfärgade Carmodey Moksiis (Mimmi) och den senare så framgångsrike Hubbestad Going Dutch (Dutch).

Smukke

Först och främst så påminde Smukke ganska så mycket om Rasmus med många hyss, avskyn för daggvått gräs och regn samt en allmänt cool attityd. Vår kerry blue terriertik Pretty hade fullt upp med att uppfostra busfröet. Jag började kolla bakåt i stamtavlorna i hopp om att kanske finna något spår av den kull som föddes på kennel Carmodey 1993.

Pretty och Smukke.

Jag visste att där inte var något Carmodey bakom Smukkes mamma Chili, så jag började leta bakom hennes pappa Manousch Darth Tyranus (Brutus).

Farmor Tara i juni 2020. En äkta diva.

Foto: Susanne Siponmaa

Hans mamma är född i Ryssland så det kändes verkligen långsökt. Tara heter Butterfly for Manoush iz Volzhskoy Serenady och bor i Finland. Av hennes ägare har jag fått veta att Smukke påminner en hel del om henne i sättet = divalater ;-) 

Nåja, jag forskade vidare. Pappa till Tara heter Dusilla Armani Suit (Eppu) och han i sin tur hade en pappa som heter Carmodey Tomorrow at Dusilla (Moe). Aha här kanske det fanns hopp om samma linjer som låg bakom Rasmus.

Mycket riktigt för Moes mamma var fina Putti, Carmodey Potpurri, som jag har träffat hemma på kenneln och vid utställningsringarna. Och hennes mamma kallades Maja och var Rasmus kullsyster, Carmodey Miami. Bingo.

Aria

Om några veckor får vi hem vår valp från Danmark. Aria.

Mamma Bianchi och vår Aria.

För många år sedan förälskade jag mig i Bianchi. Både hennes sätt och exteriör. Hon var Zibas allra bästa kompis och för oss var det självklart att vänta på en Bianchidotter som ny kompis till Smukke. 

Jag har träffat både Arias mormor och morfar. Bakom superdivan mormor Ghini finns inget Carmodey, men bakom ack så snygge morfar Jazzo finns där Carry On.

Jazzo heter mer korrekt Hot Isle Jazzo. Hans pappa heter Carry On Diesel Dream (Diesel) och är uppfödd av Ewa Westerlund. Ja just precis kvinnan som visade Rasmus så framgångsrikt på Skokloster för alla dessa år sedan (mitten 90-talet).

Jag var uppe i Umeå hösten 1995 och hälsade på den första kullen efter Moa, Rasmus kullsyster. Hon som i stamtavlan heter Carmodey Minneapolis. Från den kullen behöll Ewa Carry On Bordeaux (Fanny). 

Fanny blev mamma till Carry On Lonely-Hearts Racketeer (Bobby) som är pappa till Carry On Diesel Dream. Alltså Arias morfarsfar.

När Ewa parade C Minneapolis andra gången så valde hon att spara Carry On Ebony. Ebony föll jag pladask för ett år på Skokloster. Hon blev mamma till Carry On Diesel Dream. Alltså Arias morfarsfar.

Så i början av augusti kommer jag att ha två tikar med helt olika stamtavlor, som är släkt med den whippet som verkligen lärde mig älska rasen. Rasmus. Det var tur att jag köpte "han den fule" en gång för länge sedan ;-)

Rasmus 10 år gammal på sin favoritplats i sängen.

P.S. När jag senast träffade Lena Hjalmarsson (Tånga Hed, 2017) så pratade vi om just den här kullen som föddes i maj 1993. Att ingen av oss ens kunde gissa hur betydelsefull den skulle bli inom rasen. De där busiga, påhittiga, coola valparna som jag mötte en junidag utanför Bettna.

Smukke 10 veckor

(Magic Colour Wonder Babe)

Aria 9 veckor

(Galanta Whippets Broadway Melody)

Avslutar med en av mina älsklingsbilder på Hertiginnan av Kobjer, divan Smukke.

Smukke 14 månader.

Redan då fanns divan på plats. Numera finslipas kunskaperna hos Arias mormor. Kanske slutar det hela med att vi får två divor att serva. Det får framtiden utvisa.