En diva ända ut i tassarna är vår höglöpande Smukke.
Det kom ingen snö den här vintern. Regnet upphörde en bit in i mars och sedan dess har det torkat upp och blivit så torrt att lantbrukarna börjat vattna! Det gör jag också i minihaven till divans fasa. Då går hon in och gömmer sig tills den galna slaven slutar slabba med vattnet.
Löptiken Smukke
I slutet av mars var det dags för löp och som vanligt smög hon igång det som den pedant hon är. Hon tvättar både sig själv och sin omgivning ytterst noggrannt. Vi märkte det när det plötsligt var en morgonpigg Madame som ville ut. Den där sovande divan som kliver upp någon gång under förmiddagen var som bortblåst.
Och ute på promenaderna ska det luktas, smakas och kissas femtiotolv gånger i stället för de vanliga femtioelva.
Kasta den då!?
Intresset för att springa själv och leta pinnar eller gräva efter sorkar är för en period borta. Fokus är på mat (konstant hungrig) och på att vi ska ta initiativ till lek ute. Nosework är totalt bortglömt de första veckorna.
Men när hon väl kommer in i höglöp så hämtar hon leksaker och kommer med dem = busa med henne i sängen. Eller hämtar dem när vi ska gå ut på promenad. Och när hon springer fritt är allt som vanligt igen. Medan noseworkträningen fortfarande får ligga i dvala. Den stora skillnaden är att (han)hundar har blivit mycket intressanta. Och hon slutar helt att blöda.
Lek med mig!
Efter den här lördagmorgonens lösspring i stora rasthagen mötte vi grannhunden Willie. En liten dvärgpudelhane som hon i vanliga fall gärna gör lekinviter mot. Nu var han luft trots att saliven rann ur hans mun. Tydligen har hon andra killar i sikte...
Soldyrkaren - ett äkta vårtecken
En vårfavorit är att ligga i solen. Gärna inomhus och på en cavebed. Hon ställer sig helt enkelt på önskad plats och tittar uppfodrande på oss. Om vi inte förstår att vi ska flytta möbler och ta dit en cavebed NU så får man först BLICKEN. Är man fortfarande trögfattad kommer en tass upp som krafsar på någon av oss tills det inte är något tvivel alls vad damen önskar.
I hallen intill köket är en godkänd plats.
Men den absoluta favoriten är under matbordet.
Det är bara att flytta stolar och själv äta någon annanstans...
En mycket nöjd Diva.
Vi har börjat misstänka att hon går på "hemliga" divakurser hos divornas diva som bor i Hinnerup. Och att hon fått högsta betyg på dem alla....
För er som aldrig fått möjlighet att leva med en diva kan jag och Mannen i huset berätta att det är underbart att få lov att leva med en sådan stor personlighet. Smukke sätter helt enkelt guldkant på vårt vardagsliv.
Valpar
Blivande mamman till vår nästa familjemedlem.
Beräknad valpning torsdagen efter påsk.
Foto: Kirsten Halling
Det blev en lång påsk som kändes som om den nästan aldrig tog slut. Jag visste att den här gången kunde jag inte åka över till Jylland för att hjälpa till vid valpningen. Stängda gränser pga av den nya pandemin. Med andra ord en nervös väntan på hemmaplan och ideliga kontroller av mobilen.
Vi gissade dag för valpningen - jag trodde tisdag och Mannen torsdag = förväntad valpning. Däremot var vi överens om att det borde bli nio valpar som senast och det trodde Kirsten också.
Varken Richard eller jag fick rätt med datumet. De föddes på onsdagen med start halv åtta på morgonen. Då kom den första valpen, en tik. Den 15 april 2020. Ett datum som är lite extra speciellt för mig. Det datum jag hämtade hem min första egna fyrbenta kompis, siamesen Mio. Och samma datum kom jag hem med min första egna hund, whippeten Tomtom.
Jag var på jobbet och följde med så gott som det gick. Har nog aldrig tittat i min mobil så mycket under en skoldag och gått med ett så stort leende oavsett vad som hände ;-)
Bianchi med sina fina valpar. Fyra hanar och fem tikar.
Foto: Kirsten Halling
Däremot fick vi alla tre rätt med antalet valpar. Nio små underverk och ett av dem får flytta hem till oss i mitten av augusti. Det som överraskade var att det blev fyra blåbrindle - två av vart kön.
Nu unnar vi oss att förälska oss hejvilt i olika valpar varje dag ;-) Och hoppas att gränserna öppnas SNART så vi kan åka över och titta och valpmysa. Känna den där underbara valpdoften som gör en så lycklig.
Det är tur att Kirsten skriver dagbok på hemsidan och publicerar massor med bilder för oss som längtar. Här kommer ett axplock från underverkens tre första dagar. Fotograf Kirsten Halling, www.galanta.dk
Det är så svårt att utse EN favorit. Man vill ju helst ha flera med alla de läckra färgerna tycker jag som älskar helbrindle.
Avslutningsvis
Tittade nostalgiskt bakåt i tiden på när Smukke var en dag gammal.
I maj är det sex år sedan. Tänk så tiden flyger.
Å så hittade jag ett fyra månader gammalt busfrö med busöron
eller balladehat som de säger i Danmark.
Ha det nu så bra allihop och var rädda om er hälsar divan som tydligen bestämt sig för att visa upp sin busiga sidan alldeles precis just nu ;-)
Nospussar till er alla skickar Smukke.
