onsdag 20 mars 2019

Man upphör visst aldrig att förvåna sig

Lite dogparkour för Smukke och Ziba
en vacker marsdag i Barsebäckshamn.

Man upphör visst aldrig att förvåna sig konstigt nog. Varken över sina egna hundar eller hur främmande människor pratar om oss eller våra hundar utan att ta kontakt med oss. Tydligen för att jag varit modig nog att skriva om våra problem och glädjeämnen med Ziba.

Är Ziba ett "undantag"?
Det enkla svaret är nej. Hennes sätt att vara är vanligt inom både whippets och hundar i största allmänhet.

Jag har valt att vara öppen om hur vi haft och har det med en hund som haft stora problem med sin ensamträning. En hund som varit högintensiv och haft svårt att koppla av. Både hemma, på promenader och i nya miljöer. Att vi valde att ta fajten och ge henne möjlighet att bli en lugn och trygg individ med hjälp och stöttning från framför allt mina hundvänner inom brukshundssidan. Det krävde bland annat att jag blev hemmafru på heltid.

Vår älskade Ziba.
Foto: Per Afzelius

Varför finns den här bloggen?
Även här är svaret enkelt. Först och främst för våra vänner, med eller utan hund, som bor någon annanstans än i sydvästra Skåne. Ett smidigt sätt för dem att kunna följa med i vårt hundliv. Det första inlägget är publicerat den 25 juni 2014. Några veckor innan Smukke flyttade in och blev kompis med vår Kerry Blue terrier Pretty.

Pretty och Smukke.

I andra hand för andra hundintresserade och som ett stöd för andra hundägare som fått liknande problem med en eller flera av sina whippets (eller andra hundar).

Vad som aldrig varit min avsikt
Att utpeka någon speciell hund eller uppfödare som "orsak" till våra problem med Ziba har aldrig varit min avsikt. Högintensiva whippets föds upp hos alla har mina efterforskningar visat. Oavsett linjer/stamtavlor. Punkt. 

Vi är stolta över att ha samma mamma till båda våra tikar.

Vackra Chili - mamma till Smukke och Ziba.

Stolta över deras båda pappor.

Smukkes fina föräldrar - Chili och Brutus.
Foto: Magic Colour.


Zibas vackre pappa Armanii.

Ziba eller Armanii?
Pussar på samma sätt gör far och dotter.
(här är det Armanii ;-) )

Vad har vi fått tack vare Ziba?
Först och främst ökad kunskap om rasen whippets och hundens mentalitet i allmänhet. Sedan har jag tack vare det blivit BPH-figurant vilket är riktigt roligt.

Vi har lärt känna varandra bättre, blivit tajtare som familj och lärt oss vilka som inte finns där när man som mest behöver dem. 

Smukke 2 år. Ziba 5 mån. 
Storasyster är fortfarande IDOLEN.

Ziba har visat sig vara den perfekta läraren. Öppnat våra sinnen och gett oss många nya härliga bekantskaper. 

Matte tog tag i det där med nosework tillsammans med Smukke. Bara för att göra något på tu man hand med husets äldsta tik. Utan Ziba hade det aldrig blivit av. Till vår stora förvåning är Smukke som klippt och skuren för det. 

Smukke visar var doften finns.
Foto: Jenny Helming.

Min egen högst privata önskan 
är att man inom rasen börjar prata om mentalitet på samma öppna sätt som man gör inom bland annat terrierraserna. Som en del i helheten. Att fler gör BPH  - helt enkelt för att få koll på hur din egen hund faktiskt fungerar. Vår Kerry Blue testades för att hennes uppfödare skulle välja rätt hane till henne. Något att ta efter för whippetuppfödare också?

Långt ifrån alla whippets är enkla att leva med och framför allt de första två-tre åren kan vara rena helvetet. Det är viktigt att få rätt hjälp och slippa känna sig som en oduglig idiot, ett undantag. Slippa känna att det är mig som hundägare det är "fel på" eller att jag "inte räcker till". Inte behöva bestämma sig för att aldrig mer skaffa hund eller en whippet. 

På min brukshundsklubb har rasen dåligt rykte för framför allt brister i ensamträningen. Att de inte kan slappna av och sova utan sysselsätter sig på olika sätt när husse och matte är borta. Till exempel genom att tugga sönder mycket när de är ensamma. Problem med ensamträningen hade jag aldrig upplevt före Ziba och då har jag mer än 30 års hunderfarenhet. Min första whippet var född i januari 1991.

För oss är Ziba bara en ny färg i regnbågen fylld med olika sorters mentalitet hos denna ras som ursprungligen användes för hetsjakt på kanin eller efter en trasa. Ziba är en underbar individ under all intensitet och den konstanta nyfikenheten, mjuk och vänlig. Medan storasyster Smukke har den där typiska vinthundsmentaliteten och bara bryr sig när det är något viktig som mat eller en inkräktande katt på vår stora terass.

Avslutningsvis
Jag hoppas att du som läst såhär långt har modet att ta kontakt med mig eller min man och fråga om våra hundar i stället för att prata om oss med andra. Eller ännu hellre be om tips på hur du eller någon du känner kan jobba med sin whippet för att få ett roligare och kanske enklare hundliv. Vi delar gärna med oss.

Ha det nu så bra allihop. Massa nospussar skickar våra två älskade hjärtan till er alla.

En cavebed fick bli två. Är man whippet
har man rätt att bli bortskämd eller hur ;-)