Fågelspanande fröknar.
Foto: Richard Nörrelökke.
Så gick 2020 över i 2021. Vi åkte iväg och gick en morgonpromenad i Alnarpsparken. Där finns det gott om olika sorters fåglar. Idag bjöds vi på Europas minsta fågel, kungsfågeln och stäpphök.
Botan på fjolårets sista dag
Att bli klappad är bäst!
Det blev en promenad i Botan (Lunds botaniska trädgård) på nyårsafton. Mitt på dagen. Bäst att passa på med någon rolig aktivitet innan smällareländet satte igång. Där hittade Smukke och Aria förstås människor som gärna ville klappa medan vi tvåbenta höll oss på behörigt (covid19-) avstånd.
Ringblommor på nyårsafton!
(Calendula 'Powerdaisy Tango')
Det blommade litegrann. Flera olika varianter av julros (helleborus). Sedan fanns där både grönkål och brysselkål (kallas ibland rosenkål). Matte hade kameran med sig för att dokumentera.
Löptiken Smukke fokuserade på allt annat än matte
medan Tonåringen Aria nyfiket höll koll.
Jag försökte ta en skånsk vinterbild framför den fina planteringen utanför växthusen, men tja...
När Aria äntligen tittade in i kameran
hade Smukke lessnat...
Husses senaste namn på Aria är hoppetossan.
Hon är totalt orädd och tar sig upp på de mest
oväntade ställen. Här på lavastenarna på Botan.
(Smukke ogillade underlaget och stannade på marken)
Skanör
Oops. Aria kunde visst se ut som
en minipodenco.....
I slutet av december gick vi längs med kusten på Falsterbonäset. Det var nytt för tonåringen Aria. Hon älskade närheten till havet och lyckades ha ståndöron större delen av promenaden! Löptiken Smukke nosade och njöt av livet. Aria visade sin livsglädje genom att plötsligt köra voltige med matte i mitten av en sandgrop. Husse höll undan Smukke som gärna ville delta och skrattade samtidigt så han kiknade... Det tog ett tag att få stopp på busfröet, så efteråt var Aria rejält mycket lugnare och matte yr.
T som i Tonåring
Nu har Aria hunnt bli 8,5 månad. Hon har inte vuxit något på höjden, men gått upp ytterligare ett halvt kilo till 12kg, tre kilo mindre än Smukke.
Det lät lite i arbetsrummet...
Oops så hade Brukshunden blivit snabbläst.
Hon har i största allmänhet växlat upp i intensitet när det gäller bus. Helt enkelt blivit tonåring. Kärleken till papper är mer intensiv. Nu gräver och sliter hon av sidor i sina tidningar plus gnager som tidigare, men mycket mer effektivt. Lagret av tidningar minskade snabbt, så vi letar konstant efter nya för henne att "läsa".
Kolla stilen - halvsittande.
Kartonger som hon knappt kunde bita igenom för två månader sedan blir nu enkelt till konfetti. Vi har erbjudit uppfödaren att spara material till något av hennes dockhus, men hon påstår att syster Daisy är precis lika duktig på att göra konfetti = behövs inte ;-)
En olat vi jobbat med sedan hon kom hem i augusti är att få stopp på att hon ställer sig med tassarna uppe på bord och bänkar. Vi vill framför allt undvika att hon bränner sig på spisen eller skadar sig.
Här precis på väg ner.
Annars omöjligt att fånga på bild.
(Smukke skymtas i nederkanten)
Det spelar ingen roll om det är mat till oss eller till hundarna eller växter eller... Hon är helt enkelt alldeles för nyfiken/otålig för att bli kvar på golvet med alla fyra tassar. Vi jobbar vidare med att flytta undan henne och hoppas att polletten ramlar ner tack vare ren och pur envishet från vår sida.
Aria har hela tiden gillat allt sött så när matte råkade köpa ett par riktigt små äpplen fick hon testa. Det blev succe.
Små äpplen är en ny favorit.
Hon bär runt äpplet i stjälken, gnager lite på det, gömmer det i korgar (till Smukkes stora ogillande) eller på andra "smarta" ställen inomhus och plockar sedan fram det för vidare "behandling". Hon har total koll på var det finns, men de "elaka slavarna" plockar undan "dagens äpple" på kvällen, när hon somnat. Nästa morgon letar hon och konstaterar att hon behöver ett nytt = gå till skafferiet och "putta på det" med nosen, så kommer en tvåbening och ger henne ett nytt. Vi är väluppfostrade efter över sex år med Hertiginnan av Kobjer (Smukke).
Jag kan gå på bord!
Medan Smukke hoppar ner och upp igen
när hon ska byta fåtölj.
En annan nyhet är att Aria börjat gå på bord. När vi kollade med uppfödaren så visade det sig att det kommer från mormor Ghini, som Aria påminner mycket om mentalt. Än så länge är det bara det lilla bordet i arbetsrummet, men hon har testat soffbordet också mitt framför näsan på husse. Det räckte med ett kort "FY" för att hon skulle hoppa ner fortare än hon hoppade upp. Tanken var att stjäla de smörgåsar som stod på bordet...
När någon av oss går ut eller det är aktivitet på innergården ser det ut såhär.
Tillräckligt intressant för att Smukke
ska ta "bästa platsen".
Aria kan stå såhär läänge. Fullt fokuserad.
Det har aldrig Smukke haft tålamod till.
Hur går det då med ensamhemmaträningen med en Tonåring? Tja en matta har hunnit bli tuggad på, men det är också det enda. Vi fick tips om att ha en korg med speciella leksaker som plockas fram innan vi går. Det fungerar riktigt bra. Plus att där finns en ny kartong att "hitta" och ofta en ny tidning också.
L som i Löptik
I mitten av december började Smukke löpa. Hon fick hjälp att städa efter sig av Tonåringen till vår förvåning.
Smukke på sin älsklingsplats.
I sängen i cavebeden.
På julafton gav hon oss en "tidig" julklapp i form av ett akut veterinärbesök strax före sju på morgonen. Denna smärttåliga individ hade riktigt ont och vi befarade operation pga livmoderinflammation. Det visade sig vara urinvägsinfektion och Madame fick antibiotika samt smärtstillande. Efter tre dagar på medicin började vi känna igen henne, efter fyra busade hon med Aria för fullt. Det är fortfarande mycket fokus på dofter utomhus, annars är vår Hertiginna tillbaka till sitt vanliga gamla glada jag igen.
Nyåret
I nyårspresent fick våra divor tre nya spel och två nya leksaker, en koalabjörn och en brunbjörn.
Aria valde snabbt koalan, som hon gärna
somnar tillsammans med oavsett tid på dygnet.
Det smäller ganska rejält på nyårsafton i vårt område, speciellt mellan halv tolv och kvart över tolv, så vi rastade i god tid. Så länge det var ljust brydde sig ingen av dem nämvärt. Inte ens när det smällde på gräsplanen intill. När det blev mörkt tyckte Smukke att det var obehagligt, medan Aria var precis som vanligt. Hon körde till och med rejs i kopplet så matte till sist stod med det lindat kring benen...
Zibas sista nyårsafton (2018) var rena rama helvetet, medan Smukke sov sig igenom det som vanligt. Vi var både oroliga och nyfikna på hur Tonåringen Aria skulle hantera ljudnivån.
Smukke hos oss i soffan.
Vi tittade på en konsert med Kim Larsen.
Medan Aria gick in i sovrummet.
Det är verkligen en gåva att ha två hundar som inte bryr sig om ljuden utomhus.
Avslutningsvis
2020 blev ett annorlunda år. Vi hann med några utställningar, men ingen sommarsemester på Djursland. I stället blev det en dryg vecka i Hinnerup hos familjen Halling för att bekanta oss med den här fröken,
Bianchidottern Aria (8 veckor).
Foto: Kirsten Halling
Smukke och Aria (3 mån) i mitten på juli.
Sedan den 1 augusti har vi haft två whippetfröknar igen. Den ro som finns mellan dessa två är svår att sätta ord på. De är helt olika och kanske är det därför de tar fram varandras goda sidor?
Aria (8,5 mån) och Smukke.
Nu hoppas vi på ett nytt år med möjlighet att så småningom få umgås med alla våra vänner i olika sammanhang. Att 2021 blir ett steg mot hur vi hade det under 2019. Något vi tog för givet då, men kanske aldrig mer gör, vem vet?
Hertiginnan av Kobjer (Smukke)
skickar många nospussar från sin tron.
Skickar nospussar gör grevinnan av Slåtterbacken (Aria) också.
Mycket nöjd med sig själv som avbrutit den ena slaven i hennes arbete (högskolestudier) ;-)
