Divan möter det filosofiska busfröet

Våra två vackra hundtjejer - Aria och Smukke.

Så har hon bott hos oss i en dryg vecka busfröken Aria. Vi hade våra farhågor kring vad divan Smukke skulle tycka om att få sin tillvaro invaderad av en valp. Men så fort vi klivit in alla fyra på Hertiginnans hemmaplan noterade vi att hon var nöjd. Till vår stora förvåning och glädje.

"Lycka är att ha en egen whippetkompis"
Att leka tillsammans stod tydligen högst upp på Smukkes önskelista. Det började de med efter mindre än ett dygn. Finns måånga ställen att välja på insåg vi snabbt.

Bustajm i sängen.

En annan sak Smukke gärna vill göra med sin kompis visade sig vara dragkamp, men det var inte busfröken särskilt pigg på till en början. Det tog en vecka innan Aria hängde på. 

Dragkamp med "Ugglis"

Aria - havemedarbejtern
Vår stora uteplats, minihaven, tillhör en av Smukkes absoluta favoritställen sommartid. Aria har blivit precis lika entusiastisk. Jag får "hjälp" varje gång det vattnas med slangen = husse får hålla koll på att det inte blir extra hål och matte får se till att det inte dricks ur alla nyvattnade krukor. Hon är inte ett dugg rädd för vatten utan kommer och vill dricka direkt från slangen.

Matte vad gör du?
Jag kommer och kollar om du behöver hjälp.

Jag får så mycket hjälp av min nya havemedarbejter att hon emellanåt får en tuggpinne att pyssla med i stället. Det är då den där filosofen i Aria blir synlig. Först tar hon pinnen till en skön liggplats ute eller inne och tuggar en stund. Sedan kommer hon till mig och kollar vad jag gör medan hon samtidigt tuggar lite förstrött på sin pinne. Kommer det ett flygfä så släpper hon pinnen en stund och jagar det. Sedan återgår hon till pinnen igen. Om hon inte tänker sig för kommer Smukke förbi och snor den när Aria håller på med annat. Och Smukke äter upp den direkt. Hon har inte alls samma tålamod.

Favoritleksaken för tillfället. Den plockar hon med sig överallt. Både inne och ute. Kanske vår danska känner på sig att den är köpt i Herning?

En annan favorit för båda våra fröknar är att ligga i varsin korg i minihaven. Lustigt nog är bägge köpta på TEBA i Höör med 6 års mellanrum.

Aria i sin korg medan Smukke föredrar pläden

när solen ligger på.

Vi som gillar att göra det mesta tillsammans

När Ziba flyttade hem till oss för fyra år sedan tog det ett tag innan hon var fullt accepterad, trots att de hade samma mamma. Med Aria beter sig Smukke precis som när hon var ensamhund. Hon låter Aria sova i sängen utan ett endaste ljud. Aria får sno mat i hennes matskål medan hon själv äter. När Smukke kommer hem från en längre promenad med någon av oss tvåbeningar möts hon av en lycklig kompis som far upp i hennes huvud. I vanliga fall mullrar Hertiginnan. Aria får hennes välsignelse.

Det har bara varit två tillfällen när divan sagt ifrån. Det första kom den allra första morgonen när Aria tyckte att Madame skulle vakna. Ett kort och bestämt skall fick busfröken att ändra sina planer. Vi får väl tacka hennes mormor, superdivan Ghini, som reagerat likadant och också avskyr att bli tidigt väckt.

Det andra tillfället var när Aria ville tugga ben tillsammans med Smukke i våra sängar. Då kom ett lika skarpt skall samt lite muller. En lite skrajsen fröken hittade snabbt ett nytt ställe = Smukkes favoritkorg att vara på. Hon skakade snabbt av sig båda tillsägelserna, men tackochlov är Aria smart nog att komma ihåg vad som gäller. Nu räcker det med en blick från Smukke.

Aria älskar att ligga i Smukkes favoritkorg.

Här på väg att somna, men hon måste ju först kolla vad matte gör ;-)

En intressant sak som Aria får lov till är att i full fart hoppa över Smukke när hon sover i soffan utan täcke. DET har vi aldrig varit med om förut.

Här har Aria precis hoppat över Madame

som lugnt sov vidare.

Aria i Smukkes favoritstol i arbetsrummet. 

Hertiginnan valde den andra stolen (mattes) utan diskussion.

"Vet du matte jag hittade Smukke i den här korgen" Aria har precis klivit över Madame i korgen i gästrummet. Den som divan normalt brukar vilja ha för sig själv får busfröken självklart dela.

Det bästa jag vet är mat säger Aria

Det finns en annan hund från samma kennel som Aria som kallas Lua madgris. På svenska betyder det att hon är matglad. Vi har upptäckt att Aria brås på Lua, trots att de bara är släkt via mormor Ghini. 

Smukke som i vanliga fall småäter och gärna lämnar kvar mat till senare har börjat äta upp. Annars får hon hjälp att äta klart ...

Arias absoluta favoritställe hemma hos oss är köket. Så fort någon av oss är där kommer hon farande. Ställer gärna upp tassarna på bänken för att kolla vad vi gör. Jag brukar stanna upp och titta på henne tills hon tar ner tassarna igen. Då får hon beröm. Men det kräver en lastbil + släp i form av tålamod då Aria glömmer bort sig hela tiden. I sin iver att få lite mer att smaka på.

Vi har alltid en extra näsa med i skåp och lådor i köket. Finns där något ätbart eller stjälbart månntro?

Husse bjuder fröknarna på korv.

Mycket uppskattat.

Utomhus kollar hon varje morgon om det finns fler smultron på plantorna i den stora krukan eller i häcken. Myror smakar också gott liksom allt annat som rör sig på plattorna i minihaven. Hon har hittat mitt hakonegräs i en av pallkragarna, som tuggas på nästan dagligen.

Har hon hunnit med något bus?

Aria har provsmakat på en av matrumsstolarnas ben, på ena benet till matrumsbordet, på hjulen till stolen i arbetsrummet, på TV-bänken och ena benet på soffbordet. Dessutom har hon kollat avloppet i badrummet, som tydligen luktade mycket intressant. Hon är fascinerad av toalettstolarna, speciellt när vi spolar (vatten som rör sig ...).

Lillfisen med blicken full av buuuus.

Hon använder sin tunga till att smaka av många olika ytor inomhus. Utomhus är det snarare att lukta på det mesta och smaka på olika sorters bär som gäller. Hon är uppmärksam med bra näsa och känner redan av dofter efter olika människor som passerar på våra promenader. Hon brukar stå en stund och titta och "lukta klart".

Fåglar, gärna de större, som duvor, råkor, kråkor och skator kan hon stå och titta på länge. Den där filosofen visar sig ofta på promenaderna.

Och får hon chansen så kör hon race i hela lägenheten inklusie soffan på kvällarna. Totalt orädd eller hedenhös medvetslös. Vi är tre stycken som försöker få tag i henne. Smukke är mest framgångsrik.

Annars då?

Med rumsrenheten går det framåt. Det var förstås en ganska stor omställning från hus med trädgård till lägenhet och vara tvungen att gå på promenad i koppel för att kunna uträtta sina behov. De sista två dagarna har hon själv gått och ställt sig vid ytterdörren för att visa vad hon vill. Det är en intelligent liten fröken med stort inre lugn som flyttat hem till oss.

"Jag älskar att dela kudde med matte"

Matte är och har alltid varit en kvällsmänniska. Det var inga problem för Smukkes del, som la sig någonstans i närheten och somnade för kvällen.

Minidivan Aria, 3,5 månader gammal, har gjort sin mormor stolt genom att förmå sin matte att gå och lägga sig tidigt = när vi varit ute på sista kvällsrundan. Vi är ju vältränade whippetslavar sedan tidigare, men detta var nytt för oss båda. Det räcker nämligen inte med att husse gått och lagt sig. Nänänä båda tvåbeningarna ska lägga sig innan lillfröken kan sova.

Hur gör hon då minidivan Aria? Jo hon följer sin matte som en skugga. Om jag sätter mig ner i soffan eller någon annanstans så hoppar hon upp eller ställer sig nedanför och piper och ger "Blicken". Hon är vid min sida när jag borstar tänder och kollar förnöjt att jag tar fram pyjamasen. Under klädbytet händer det att busfröken snor ett eller flera plagg.

När jag väl lyfter täcket tar det en mikrosekund innan Aria flyger in och lägger sig. Jag brukar få flytta på henne för att själv få plats. När mitt huvud möter kudden kommer hon som en blixt och ska ha "sin halva". Jag börjar vänja mig vid den avslutande rutinen som består av öron- och halstvätt samt gnaga lite försynt i mattes hår. Det tar några minuter sedan sover minidivan djupt. Det hörs för hon knorrar förnöjt i sömnen. Gärna rakt in i mattes öra.

När Aria väl somnat för natten så sover hon tills vi alla tre klivit upp. Inte ens Smukke sover längre numera! Sjusovare brukar vi kalla dem på svenska. Enligt uppfödaren är det "ett lovande tecken" på att vi har ännu en diva att leva med. Vi får väl se.

Avslutningsvis

Vi gjorde utställningsdebut Aria och jag den 1/8 i Nyborg. Hon var mest intresserad av ätbart på marken, men skötte sig annars fint på bordet. Det blev en fin rosett "särdeles lovende".

Foto: Torben Blach

Ute är det fortfarande värmebölja för femte dagen i rad. Igår var det +33 i skuggan som varmast. Inne lite mer måttliga +25. Våra två whippettjejer ligger dagtid utslagna i soffan tillsammans med oss tvåbeningar. Vi längtar alla fyra efter både regn och svalare väder.

Nospussar till er alla skickar våra två vackra hundtjejer - Aria och Smukke.