Aria och Hälge på äventyr i Gjern.
Om två veckor är vi fyra i familjen igen. Då har vi importerat ännu en danskfödd hund från Jylland. Moster Aria får hem sin systerson Hälge och vi tvåbenta får återigen två whippets att dela livet med.
Under tiden sysselsätter vi oss med vardagsliv och Aria har den senaste tiden visat upp HUR lik hon är sin mormor Ghini, superdivan.
En vanlig dag med Aria
På nätterna varierar Aria mellan att sova i sängen gärna under täcket, i soffan, ovanpå buren eller i någon av korgarna. Vanligast är att när vi stiger upp sover hon någon annanstans än i sängen för....
Vår "mini-Ghini" anser att sängen ska bäddas
så fort vi stigit upp! OBS! Aria finns därinne.
Madame Aria anser att det ska på både överkast och cavebed innan hon behagar lägga sig till rätta för ytterliga några timmars sömn...
Successivt kryper hon ut, när det blir liite för varmt.
men vi tror att hon gör det i sömnen!
För hon fortsätter att sova djupt och är oemottaglig för förslag på att gå ut en bit in på förmiddagen. När det passar unga fröken (21 månader) är det under förutsättning att hennes tvåbening(ar) själv(a) först gjort sig iordning, för varför bli påklädd och sedan få vänta?
En promenad kan vara i närområdet eller en biltur till någon trevlig plats. Ofta till någon inhägnad rasthage, då kaniner och harar finns i stora mängder i den här delen av Sverige och Aria har en sund jaktinstinkt.
Precis färdigsprungen.
Ja alltså Aria springer ett eller två varv sedan går hon nöjd och belåten tillsammans med sin(a) tvåbening(ar), snusar, puttar på handen intill fickan med godis eller går till grinden för att hon vill fortsätta promenaden i stället. Hon är den första hund jag levt med som självmant går fot största delen av promenaden.
Typiskt för Aria är att hon plötsligt stannar och ska scanna av området eller en doft hon tagit upp. Då väntar man på samma vänliga sätt, som hon själv visar mot alla vi möter. Att gå promenader har plötsligt blivit enkelt, vilket i början var mycket ovant efter åren med Smukke, som hatade sparkcyklar, skateboards, Christianiacyklar, elcyklar och annat som rörde sig snabbt med "konstiga" ljud. Vanan att parera med tennisbollen för att undvika ett utfall eller en uppjagad Smukke tog det tid att vänja sig av med.
Mat!?
Efter den långa morgonpromenaden bjuds det på frukost. Det har vi lärt oss inte alltid passar. Aria plockar ut det hon vill ha och lämnar resten. Ett arv efter Ghini. Vi brukar ta med oss resterna ut på nästa promenad och då går det fint att äta upp. Märkligt.
Att gömma nosen är "Aria-special".
För ungefär två veckor sedan noterade vi att Aria åt upp! Förklaringen kom efter några dagar när vi hittade pyttesmå blodfläckar på golvet. Löptik. Så just nu äter hon upp allt och gärna lite till. Plötsligt kan vi få lite mer hull på "Pinnen" som blivit hennes smeknamn pga de tydiga revbenen och vikten 12,1 kg (jämfört med Smukkes 14,4 kg).
Att hänga över soffryggen för att se bättre
gör också kullsyster Daisy.
Mattes ständiga skugga
Vart jag än går är du där.
Trots att Aria tidigt utsåg matte till "sin", så händer det att jag letar efter henne, frågar Mannen i huset som med ett gapskratt påpekar att hon står precis bakom mig.... Jag har lyckats stänga in henne i badrummet, klädkammaren eller i Minihaven bara för att jag "hämtat något snabbt" och glömt att fröken Nyfiken gärna följer mig i hasorna precis överallt.
Parallellt med att hon lugnt accepterar att bli lämnad ensam hemma. Kollar i fönstret när vi går och sedan väljer en skön sovplats. Oftast när vi kommer hem så tar det en stund innan hon dyker upp. Det är en speciell "Aria-gåva".
Kvällsrutin
När det är dags för dagens sista promenad är det inte alltid "mini-Ghini" följer med. Speciellt inte om husse försöker locka med henne. Nej, nej matte är det som gäller på kvällen = precis som med mormor ;-)
Sova ovanpå buren har Aria också ärvt efter mormor.
Den som är kvar inomhus, medan Aria rastas, har i uppdrag att lägga cavebeden ovanpå buren, vika ihop överkastet och lägga det i ena änden samt komplettera med hennes egen kudde. Samt stänga dörren till sovrummet för att slippa "JAS-planet" inflygande i maxhastiget.
Diva BLICKEN ;-)
Det som händer när Aria kommit in igen är att hon springer fram till sovrumsdörren och ger BLICKEN. Mini-Ghini ska nämligen in och kontrollera att "bäddnings"uppdraget är utfört.
Därefter kan det bli lite allt möjligt - tugga pinne någonstans, somna direkt på favoritplatsen ovanpå buren eller utsträckt i sängen eller något helt annat. Hon gör lite som det passar henne vår högt älskade Aria. Hon som hade Smukke som sin bästa kompis och snart får en ny kompis i systersonen Hälge.
Snabbvisit i Gjern
Hälge, Galanta Whippets Magnetite, 3 månader.
Foto: Kirsten Halling.
Det sägs att tiden går fort när man väntar på något gott. Jag vet inte om det stämmer för när vi väl fått veta vilken av Tillas valpar som var vår började tiden plötsligt både dubbla och trippla sig. Hm. Så vi bestämde oss för att göra ett kortare besök i början av februari.
Aria och Hälge på egna äventyr.
Lördag förmiddag följde Aria med matte ut och nyfikne lillkillen Hälge ville hänga på. Självklart fick han det och efter ett tag upptäckte jag att min oro för hur dessa två skulle fungera tillsammans runnit ut i sanden. Jag vet faktiskt inte vem av oss tre som njöt mest.
"Vad har du hittat Hälge?"
"Vi tränar inför att hjälpa matte med Minihaven".
Lite haveshopping...
Tre små charmtroll på Billigblomst i Tilst.
Senare samma dag tog Kirsten och jag med Selma, Hälge och Akka på en åktur. Miljöträning och haveshopping stod på agendan.
Inköpen som planterats ut i Minihaven.
Söndagen bjöd på regn, sol, hagel, snö, sol, regn, hagel för att avslutas med ett rejält snöfall lagom till det var dags för oss att åka till färjan i Århus. Det tog sin tid, men vi kom fram med marginal och på Själland regnade det först lite för att sedan bli uppehållsväder resten av hemresan.
Avslutningsvis
Nu går det att räkna dagarna tills vi får hämta Hälge. Under tiden sysselsätter jag mig med att plugga på heltid och jobba halvtid. Mannen i huset spelar golf, är elitfunktionär i handboll, bakar olika sorters bröd och har huvudansvaret för "mini-Ghini". Aria sysselsätter oss båda på sitt eget vis. Bakom hennes milda sätt finns en järnvilja (envishet kallar vissa det för) och hon lyckas alldeles för ofta få igenom den. Vi märker det efteråt och börjar gapskratta åt oss själva, för vem kan motstå en whippet ärligt talat?
Hälge snart, snart får du flytta hem till oss tre.
Foto: Kirsten Halling.
Aria skickar nospussar och svansvift till er alla.
