En gemensam faktor

Rasmus - han som gett mig så mycket.

Här kommer lite läsvärt för alla er som liksom mig är "stamtavlenördar". Eller för er som bara gillar att läsa om whippets ;-) 

Detta handlar om hur han på bilden visat sig vara släkt med både Smukke (född 2014) och Aria (född 2020). Rasmus var född i maj 1993.

Rasmus

I början av juni 1993 hörde Henrik Härling av sig till mig. Han tyckte att jag skulle åka förbi Lena Hjalmarsson utanför Bettna och titta på en kull valpar. Deras mamma var vackra Mimmi och där fanns en hanvalp som nog skulle kunna passa mig. Pappan var son till rasens förste Cruftsvinnare (Pencloe Dutch Gold).

Fem veckor gamla valpar.

Jodå där är en taxvalp också. Lena födde även upp den rasen.

Jag var väl ärligt talat inte särskilt intresserad. Det var bara en hanvalp. Han var blå och dessutom helbrindle med ytterst lite vitt. Det tyckte jag var fult.

Då levde jag med en vit och nougatfärgad whippethane, Tomtom, samt tre katter. Och hade bestämt mig för att nästa hund skulle bli en kerry blue terrier. 

Men livet har sina outgrundliga vägar och han "den fule" hade lyckats smyga sig in i hjärterötterna på mig. Så på vinst och förlust fick han flytta hem till oss.

Rasmus visade tidigt tecken på divalater.

Här sover han på min huvudkudde ca 10 veckor gammal.

Tomtom var en hund som aldrig brydde sig om vilket väder det var ute. Mycket av det jag läst om hur rasen skulle vara stämde inte alls in på honom. Det rättade Rasmus till. Han inledde med att vägra att kissa i daggvått gräs som liten valp och sov mer än gärna till kl 11 om förmiddagarna.

Medan Tomtom hade varit en ganska snäll valp om än orolig, så var Rasmus en cool valp med massor av hyss i beredskap. Han hade olika perioder med vad han hittade på. Korkperioden försvann de flesta underläggen och några skor. Stearinperioden åts det ljus så det stod härliga till. Eller vad sägs om den gången vi kom hem sent efter en fest och upptäckte att det glittrade på hela köksgolvet. Förklaringen var att Rasmus hade ätit upp en halv påse med värmeljus som legat på köksbordet. Han hade klokt nog spottat ut metallen på golvet som glittrade i lampans sken. 

Sedan kom väckarklockperioden. Han lyckades få av framsidan och pilla av alla visarna på måånga väckarklockor. Blev han någonsin dålig i magen av alla sina hyss? Nej märkligt nog aldrig.

BIM-unghund på en whippetklubbsutställning

tillsammans med sin uppfödare.

Som vuxen var han som klippt och skuren ur rasstandarden i många avseenden. Jag fick uppleva en lugn, skottfast, matglad hanhund som gillade de flesta hundar vi mötte i olika sammanhang. Rasmus blev utställd några gånger men avskydde det. Det var som att dra runt en motsträvig säck potatis i ringen. Bäst gick det ett år på Skokloster när Ewa Westerlund krigade sig till en bästa hane placering med honom för Shelaig Thompson, medan jag stod gömd bakom ett tält. I vanliga fall visade Ewa Rasmus kullsyster och hennes avkommor med stor framgång.

Rasmus avskydde att ha täcke på, men lärde sig att det var ok när det var snö och minusgrader. Han avskydde också att gå ut om det regnade. Han tvärnitade helt enkelt innanför ytterdörren och vägrade gå ut. Hade han inget koppel på försvann han in igen till soffan. Många gånger har jag fått lyfta ut honom över tröskeln och snabbt stänga ytterdörren. På äldre dar fick han ett specialsytt regntäcke av goretexmaterial. Lätt, luftigt och bekvämt. 

Varför då detta täcke? Jo han hade följt med en av mina kompisar på promenad. Hon kom hem med honom efter en kvart. Det hade börjat regna så han hade helt enkelt satt sig ner och vägrat gå vidare. Då var Rasmus 7 år gammal och hade en professur i konsten att vara en diva och samtidigt bli älskad av precis alla. Han som i stamtavlan hette Carmodey Montreal och var efter supersnygga viltfärgade Carmodey Moksiis (Mimmi) och den senare så framgångsrike Hubbestad Going Dutch (Dutch).

Smukke

Först och främst så påminde Smukke ganska så mycket om Rasmus med många hyss, avskyn för daggvått gräs och regn samt en allmänt cool attityd. Vår kerry blue terriertik Pretty hade fullt upp med att uppfostra busfröet. Jag började kolla bakåt i stamtavlorna i hopp om att kanske finna något spår av den kull som föddes på kennel Carmodey 1993.

Pretty och Smukke.

Jag visste att där inte var något Carmodey bakom Smukkes mamma Chili, så jag började leta bakom hennes pappa Manousch Darth Tyranus (Brutus).

Farmor Tara i juni 2020. En äkta diva.

Foto: Susanne Siponmaa

Hans mamma är född i Ryssland så det kändes verkligen långsökt. Tara heter Butterfly for Manoush iz Volzhskoy Serenady och bor i Finland. Av hennes ägare har jag fått veta att Smukke påminner en hel del om henne i sättet = divalater ;-) 

Nåja, jag forskade vidare. Pappa till Tara heter Dusilla Armani Suit (Eppu) och han i sin tur hade en pappa som heter Carmodey Tomorrow at Dusilla (Moe). Aha här kanske det fanns hopp om samma linjer som låg bakom Rasmus.

Mycket riktigt för Moes mamma var fina Putti, Carmodey Potpurri, som jag har träffat hemma på kenneln och vid utställningsringarna. Och hennes mamma kallades Maja och var Rasmus kullsyster, Carmodey Miami. Bingo.

Aria

Om några veckor får vi hem vår valp från Danmark. Aria.

Mamma Bianchi och vår Aria.

För många år sedan förälskade jag mig i Bianchi. Både hennes sätt och exteriör. Hon var Zibas allra bästa kompis och för oss var det självklart att vänta på en Bianchidotter som ny kompis till Smukke. 

Jag har träffat både Arias mormor och morfar. Bakom superdivan mormor Ghini finns inget Carmodey, men bakom ack så snygge morfar Jazzo finns där Carry On.

Jazzo heter mer korrekt Hot Isle Jazzo. Hans pappa heter Carry On Diesel Dream (Diesel) och är uppfödd av Ewa Westerlund. Ja just precis kvinnan som visade Rasmus så framgångsrikt på Skokloster för alla dessa år sedan (mitten 90-talet).

Jag var uppe i Umeå hösten 1995 och hälsade på den första kullen efter Moa, Rasmus kullsyster. Hon som i stamtavlan heter Carmodey Minneapolis. Från den kullen behöll Ewa Carry On Bordeaux (Fanny). 

Fanny blev mamma till Carry On Lonely-Hearts Racketeer (Bobby) som är pappa till Carry On Diesel Dream. Alltså Arias morfarsfar.

När Ewa parade C Minneapolis andra gången så valde hon att spara Carry On Ebony. Ebony föll jag pladask för ett år på Skokloster. Hon blev mamma till Carry On Diesel Dream. Alltså Arias morfarsfar.

Så i början av augusti kommer jag att ha två tikar med helt olika stamtavlor, som är släkt med den whippet som verkligen lärde mig älska rasen. Rasmus. Det var tur att jag köpte "han den fule" en gång för länge sedan ;-)

Rasmus 10 år gammal på sin favoritplats i sängen.

P.S. När jag senast träffade Lena Hjalmarsson (Tånga Hed, 2017) så pratade vi om just den här kullen som föddes i maj 1993. Att ingen av oss ens kunde gissa hur betydelsefull den skulle bli inom rasen. De där busiga, påhittiga, coola valparna som jag mötte en junidag utanför Bettna.

Smukke 10 veckor

(Magic Colour Wonder Babe)

Aria 9 veckor

(Galanta Whippets Broadway Melody)

Avslutar med en av mina älsklingsbilder på Hertiginnan av Kobjer, divan Smukke.

Smukke 14 månader.

Redan då fanns divan på plats. Numera finslipas kunskaperna hos Arias mormor. Kanske slutar det hela med att vi får två divor att serva. Det får framtiden utvisa.

Golfhunden som snart får en kompis

Vad är detta för hundras!? 

Det är whippetdivan Smukke i sin cavebed.

Vi går i väntans tider här hemma. Vi väntar på att tävlandet med hund ska komma igång igen. Vi väntar på att gränserna till närmaste grannland ska öppna så vi kan åka över Öresundsbron lika ofta som före pandemin (covid-19). Fast allra mest väntar vi tvåbenta på att få leva med två whippets igen. Hur divan kommer att ställa sig till detta har vi olika teorier om ;-) 

Under tiden så sysselsätter vi oss med utflykter eller andra "tillåtna aktiviteter".

Golfhunden!

Smukke vaktar husses golfbag på driving range.

Foto: husse

Förra året på golfbanan fokuserade Smukke bara på att jaga fåglar och äta fårbajs, så hon fick stanna hemma. När årets säsong satte igång inledde husse med att ta henne med ut på banan utan egen golfbag. De två följde helt enkelt med en runda tillsammans med några spelare från golfgänget. Nästa steg blev att prova om husets diva kunde klara av att följa med några hål och vakta bagen i stället för att jaga fåglar. Det kunde Hertiginnan av Kobjer. Så nu är hon ett stående inslag på tisdagar när pensionärsgänget spelar. 

Golfpensionären och hans hund.

Foto: golfgänget

Hon älskar det och blir rikligt belönad av hela gänget när det är dags för fikat efteråt. Om husse kommer själv till golfbanan är det ingen som säger hej utan de frågar "Varför är inte Smukke med?". Så går det när man lever med en hertiginna ;-) 

Utflykter

Österlen  (17/5)

En ordentligt blåsig söndag i mitten av maj åkte vi en tur till andra sidan Skåne.

Den klassiska pilevallen som för mig = Skåne.

Gula fält är också en klassiker.

Blommande raps (ibland ryps).

Husse och Smukke ute i blåsten längs med 

den sydöstra kusten.

Smycket Sandhammaren.

En av Sveriges finaste stränder.

Nä det är inte vinstockar

utan blommande äppelträd utanför Kivik.

Sofiero (24/5)

Att besöka rhododendrondalen på Sofiero i slutet av maj har blivit tradition i vår familj.  Vi trotsade regnet och njöt av blomsterprakten. I år märktes det att våren varit av den mer kylslagna varianten då mer än vanligt var outslaget.

Smukke i sitt fina regntäcke.

Superbra material - torkar fort och går att knöla ner i en jackficka, 

skaka och sedan är det slätt och fint igen.

Delar av rhododendrondalen.

Delar av rhododendrondalen.

Dog parkour i väntan på

fotografen = matte.

Den klassiska färgen?

Överflödet är så vackert.

Matte, här är mus eller sork!

Så nära och ändå långt borta.

Själlands östkust.

Skäralid (7/6)

Söderåsens nationalpark en tidig söndag förmiddag. En promenad förbi Kopparhatten, den högsta punkten. 

Kopparhatten vid pilen.

Gott om sork att hålla koll på.

Den här gången slapp två undan

med blotta förskräckelsen för både dem och oss tvåbenta.

Vid Kopparhatten. Vi kommer från pilen.

Nere igen nu längs med ån i ravinen.

En mycket orädd nötväcka med byte i munnen.

Smukke var djupt fascinerad.

Sedan fikade vi...

självklart fick divan smaka ;-)

Snart är väntan över

En vardagkväll i slutet av maj fick jag följande meddelande från uppfödaren.

"Jeg tænker hende på billedet er en mulig svensker om nogle måneder".

Att säga att vi blev överlyckliga båda två är en underdrift. Själv sov jag mycket sparsamt den natten och svävade på små moln på jobbet dagen efter.

Unga fröken på bilden heter Galanta Whippets Broadway Melody. Och eftersom Broadway Melody är en filmmusikal, som vann en Oscar för bästa film, valde vi ett musikinspirerat namn - Aria.

Aria - vores kælepot.

Sedan dess har det kommit fler bilder och filmer... Vi lär få en valp med hela rumpan full med bus - kolla själva.

Havemedarbejter = beskäringshjälp...

Havemedarbejter = omplanteringshjälp....

Busfrö i full undersökningsfart.

Hm. Hertiginnan får visst lite att arbeta med...

Aria 9 veckor idag (17/6 2020)

Älskade sötnos. Hur ska vi kunna säga "Nej/Fy" till dig?

Hon flyttar till oss i Lund i månadsskiftet juli/augusti.

Avslutningsvis

Medan maj och början av juni blev en tid med mycket golf och roliga promenader för Smukke och husse blev det helt annorlunda för mig. Jag valde att tacka ja till ett kortare vikariat som NO-lärare på högstadiet. Med tre egna klasser fick jag mer än fullt upp i slutet av ett läsår - göra prov, rätta prov, planera undervisningen och framför allt skapa betygsunderlag. Lärorikt men lite för intensivt med både kvälls- och helgarbete för att hinna med. 

Ordinarie lärare och jag satt dagen innan betygen skulle vara inne hemma hos oss (= lördag förmiddag) och rättade prov samt diskuterade betyg. Det gillade Smukke som totalt charmade henne. Så jag fick lova att hälsa på i skolan till hösten med både Smukke och Aria eller bjuda hem hela NO-gänget. Fniss. Whippets har verkligen stor charmfaktor.

Något vi gjort regelbundet sedan i januari 2019 är att gå med Smukke till hundmassör. 

Niels, Smukke och husse.

Han "trollade bort" hennes rinnande öga. Det hon blivit utredd för av veterinär och hade problem med i 1,5 år. I hennes fall visade det sig bero på spänningar i nacke och hals. Då i januari 2019 avskydde hon att gå dit. Förknippade behandlingen med smärta. Numera är det hon som går först in och vill upp på bordet. Smukke har förstått att han hjälper henne bort med spänningarna/smärtan. "Hon är så härlig att arbeta med" sa han senast. "Jaha" svarade vi lite förvånat. "Hon samarbetar med mig. Det gör inte alla min klienter" var förklaringen. 

Sist men inte oviktigt ;-) Vi brukar inte falla för "trender", men i veckan som gick kunde vi inte låta bli....

En loungestol från ÖB (199kr).

Smukke älskar att ligga i den och självklart köpte vi en till Aria också ;-)

Ha det nu så bra allihop. Önskar dig en fin midsommar så får vi se om den blir sval och regnig eller solig och varm. 

Vår diva Smukke, Hertiginnan av Kobjer, skickar många nospussar från sin upphöjda position i sin nyaste stol. Det är gott att leva ;-)