Grevinnan Aria och Hertiginnan Smukke -
båda vet hur man ger divablicken.....
Tänk att allt dåligt kan samla ihop sig till en enda månad! Det började med att matte åkte iväg den första helgen för att stötta en nära väninna, som hade sin mamma på sjukhus. Fortsatte veckan därefter med att Aria blev halt på ena frambenet.
Det låter väl ganska ok, men....
Husse, Aria och Smukke i Minihaven
Fredag morgon väcks jag tidigt av husse, som har ont. Riktigt ont. Det blev akuten och visade sig vara ett njurstensanfall. Tack och lov hade jag möjlighet att jobba digitalt på förmiddagen med kurskamraterna kring de två fältprojekt som skulle lämnas in samma dag. Whippetdamerna fick en långpromenad i Botan tillsammans med matte efteråt.
Dagen efter kommer dödsbud. Min väninnans mamma har gått bort. Kvinnan som blev min extra-mamma och alltid var lika nyfiken på allt som hände i mitt liv och intresserade sig för det jag var intresserad av.
En bukett från Minihaven tar jag med på begravningen.
Söndag morgon kör vi iväg och går en långpromenad i Alnarpsparken alla fyra. Husse mår helt ok igen. Men när vi ska åka hem så startar inte bilen.... Vi har tur då två unga kvinnor precis kommit och de ger bilen starthjälp. Måndag morgon blir det besök hos bildoktorn som konstaterar att batteriet behövde bytas ut.
Aria-special - att sova med öppna
ögon OCH ha pinnen i munnen.
Aria haltar fortfarande på höger framben, så det blir ett besök i Trelleborg hos hundmassör Niels på onsdagen. Hon blir som ny efteråt och jag kan lätt om hjärtat fokusera för fullt på fredagens stora tenta (15/10). Alla mår bra och vi tänker att nu har vi haft vår andel av tråkigheter för ett tag. Aria blir 18 månader och vi firar genom att ge divorna lite extra gott i form av rågbröd med leverpastej.
Aria 18 månader
(Galanta Whippets Broadway Melody)
Lördag morgon åker vi ännu en gång till Alnarpsparken. Planen är att försöka få några bra bilder på Aria, som ärvt sin mammas skicklighet i att nästan aldrig stå stilla när det ska fotograferas. Vi går med varsin hund åt varsitt håll och när husse kommer tillbaka med Smukke mår hon inte alls bra. Inåtvända nysningar och en konstig hosta. På söndagen visar hon sig vara helt stel i fronten, men vilket av frambenen som är orsaken blir vi inte kloka på.
Besök hos massören Niels på hans klinik på Själland.
Foto: Niels Poulsen
Vi får tid hos massören redan dagen efter för Smukke. Husse tar med Smukke och Aria för matte har obligatorisk aktivitet på universitetet hela dagen. Uppföljningsbesök blir bokat till fredag men då i Helsingborg. Det är en glad superdiva som möter sin matte i dörren när hon kommer hem.
Två nöjda som varit på tur i Danmark.
Husse har energi till att spela golf och matte fokuserar på avslutningen av kursen i ekologi - ett projektarbete kring en invasiv växt (parkslide - reynoutria japonica) står på agendan. Men Smukke slutar dricka på torsdag morgon, den konstiga hostan är tillbaka liksom de omvända nysningarna. Jag ringer vår veterinär får att få råd. Hon vill att vi kommer in med henne samma dag (21/10).
Coola Smukke får dropp.
Charmade personalen som vanligt.
Det blir ett fem timmar långt besök för matte och superdivan medan regnet öser ner utomhus (32 mm). Röntgen, blodprov och dropp, då Smukke visade sig vara uttorkad. Det var främsta anledningen till hennes problem. Alla värden var bra och ingenting satt fast i luftvägarna och lungorna såg fina ut. Däremot en misstänkt liten trakeakollaps. Det blir medicinering de närmaste två veckorna. Dagen efter är det besök hos massören, det tredje i oktober. Nu får både Smukke och Aria varsin översyn. Busfröken för att hon börjat halta på vänster bakben.....
Mattes stöttepelare i arbetsrummet.
Helgen fortsätter i rehabiliteringens tecken för husse, Smukke och Aria medan matte cyklar runt i Lund och letar efter parkslideplantor. Kameran är med.
Parkslide - Reynoutria japonica
Sista veckan i oktober återhämtar sig Smukke så sakteliga. Husse och matte stöttar med vätska då superdivan inte vill dricka själv förrän på lördagen. Maten ska helst ätas på promenaderna och minisuperdivan Aria är inte sen att ta efter de nya matrutinerna.....
Sovstil à la Aria.
Men Arias hälta på vänster bakben blir värre och värre. Till slut har vi en trebent hund som flyger fram både inne och gärna utomhus också. Vi stänger dörrar och försöker minimera rörelsefriheten, men är man en 18 månaders glad optimist så är man..... Det blir ett fjärde besök hos Niels (onsdag 27/10). Den här gången på Själland och den här gången följer matte med för att veta om Aria ska till veterinären hon också eller det "bara" är muskelspänningar. Matte har fått specialtillstånd att lämna in sin rapport senare den dagen pga privata skäl.
Två som kollar in husse, som är
på väg med golfvagnen till bilen.
Både Smukke och Aria får varsin översyn och medan Smukke njuter och sätter sig i Niels knä försöker Aria fly därifrån pga sina smärtor. Det blir ett längre besök för ovanlighetens skull och för ovanlighetens skull är det Aria som verkligen behöver behandling (normalt går vi med Smukke varannan, var tredje månad och Aria tar max 5 min att känna igenom). Niels gissar på att alla dessa behandlingar bottnar i att Smukke och Aria har busat när vi inte varit hemma och skadat sig. Vi passar på att unna oss lite matshopping innan vi åker tillbaka över Öresundsbron igen.
Idag skriver vi siste oktober, normaltiden är åter och på hundpromenaden vid sexsnåret mötte vi många barn med ljus och lyktor och en och annan utklädd. Halloween. Allt för att försöka få massor med (söndags)godis genom att ringa på och fråga "bus eller godis" :-) Smukke brydde sig inte särskilt mycket, hon är en rutinerad dam. Medan Aria till en början tvärnitade och bara "glodde", som de säger här i Skåne. Det gick att muta henne med (hund)godis till slut.
Aria för ett år sedan.
På rehabiliteringsfronten ser det ljusare ut. Husse har inte haft några smärtor på länge, även om han fortfarande äter medicin. Det blir återbesök för honom under november. Aria haltar nästan inte alls och hoppade som vanligt upp på stockar och stenar under morgonpromenaden i Europas minsta naturreservat, Dalby Söderskog. Smukke äter full ranson igen och dricker allt mer själv. Hon är den som har längst kvar tillbaka till mer normal status. Matte då? Jo kursen är över, tentan klarad men kvar är att få projektrapporten betygsatt. Det har varit en mycket krävande kurs = inte haft möjlighet att gå långa hundpromenader, umgås med vänner eller jobba och få den där extra energin samspelet med eleverna ger. En begravning, novemberlov och sedan några dagarns semester på Jylland ligger i pipeline innan det återigen är dags att jobba med det jag älskar - vara högstadielärare.
Nu hoppas vi på mer positiva händelser i november och framåt. Vi tar en dag i sänder och kan konstatera att vi verkligen blev påminda om att njuta i nuet. Ingenting blir som man tänkt sig. Förhoppningsvis kan det bli bra ändå.
Smukke och Aria skickar
massor med nospussar!
