Andra dagen i rad med rimfrost i gräsmattorna.
Den här gången på morgonrundan i Alnarpsparken.
Rimfrost är vackert och påminner oss längst söderut i landet att det egentligen är vinter och borde komma lite snö. Eller i alla fall vara fruset i marken den första advent. Dagen idag var det +0,5 grader ute tidig förmiddag.
Annars rinner tiden på med både jobb och studier för mattes del. Husse går långa promenader i och omkring Lund med whippetfröknarna nu när golfsäsongen gått i dvala och handbollsträningen med damseniorlaget är på pausknapp pga covid-19.
Hinnerup i oktober
Busfröknarna Aria och Daisy.
I mitten av oktober besökte vi familjen Halling i Hinnerup utanför Århus. Vi valde färjan från Själlands Odde och att sitta kvar i bilen för allra första gången. Helt ok faktiskt då alla som gick upp på däck var tvungna att ha munskydd och det tyckte Aria var konstigt. Medan Smukke som vanligt tog det med upphöjt lugn.
För Arias del blev det några dagar fyllda med bus tillsammans med kullsyster Daisy i trädgården, två GW havemedarbejters helt enkelt.
Gissa vem som gräver i pallkragen ;-)
Smyga på varandra var en favorit.
Fast bäst var att rejsa tillsammans.
Det blev lite mys också med både Daisy och de andra i hundflocken.
Aria med mamma Bianchi.
Aria med superdivan = mormor Ghini.
Kopiorna i samma korg = Aria och storasyster Tilla.
Emellanåt kom Hertiginnan av Kobjer alias divan Smukke ner från ovanvåningen och kollade läget.
"Jaha där är du Aria"
Medan busfröna nyfiket iakttog
och klokt nog låg kvar i korgarna.
Smukke är inte särskilt glad för busiga valpar. Speciellt inte om de vill upp i hennes huvud och slicka. Hon säger ifrån på skarpen och försvinner sedan iväg till ovanvåningen (där det finns två sängar att välja mellan).
Vi tvåbenta sysselsatte oss med hygge och shopping av både mat och "haveting".
Bland annat stod ljung med på inköpslistan
till vår danska havemedarbejter.
Knappt två veckor senare var gränsen till Danmark stängd för andra gången i år. Plus att vi fått strängare coronarestriktioner i Skåne. Verkligen ett annorlunda år detta 2020.
Liten blir stor?
När jag skrev förra gången hade Aria vuxit rejält och vägde 11 kg. Det var i början av oktober och yrvädret var knappt 6 månader. Skulle vi få en jättestor whippettik eller växte Aria bara tidigt? Det är skönt med en uppfödare att fråga när man själv känner sig som ett frågetecken. Det visade sig nämligen att även mormor Ghini och storasyster Tilla växt på liknande sätt.
Sedan dess har det gått sju veckor och Aria har i princip helt stannat upp med att växa.
Aria 7,5 mån. 11,5 kg.
Den där snabba tillväxten i kombination med hennes oräddhet och vilja att göra allt på samma sätt som fullvuxna Smukke gjorde att vi satte igång med balansövningar. Varför? Jo det blev lite för ofta som bakbenen inte riktigt hängde med i hopp och andra whippetaktiviteter. Träning ger färdighet och nu är hon vindsnabb, smidig och bedömmer situationer korrekt. När gränsen öppnas igen åker vi över för att bland annat prova om hon hunnit bli lika snabb som Tilla ;-)
Storasyster Tilla i samma ålder.
Till och med sättet att hålla öronen är exakt likadant.
Foto: Kirsten Halling
Att bli fotograferad är ingen favorit...
En sak Aria ärvt efter sin vackra mamma Bianchi (jag kallar henne förresten för "den perfekta") är motviljan mot att bli fotograferad. Antalet suddiga bilder är STORT. Eller så tittar hon åt ett annat håll än fotografen önskar. Eller vänder ryggen till. Det betyder att ska matte få bilder på yrvädret måste någon annan tvåbening hjälpa till.
Här kommer några exempel
1. På promenad längs med Öresundskusten i underbart väder på egen hand med divorna. Kunde ju vara kul att få några fina bilder tänkte jag.
Smukke tittar snällt in i kameran.
Det har Aria inte tid med.
Jag flyttade på dem för att
få med Öresundsbron i bakgrunden.
Erbjöd godis, men tja...
2. På promenad i vackra Söderåsens nationalpark, närmare bestämt Skäralid. En av våra favoritplatser i Skåne. Husse håller i kopplen.
Tanken var att fröknarna skulle stå i profil intill varandra.
Så som Smukke gör på bilden. Men precis när matte skulle
fotografera passerade några männskor förbi och då MÅSTE Aria kolla...
3. Bordträning inkl träna att titta in i kameran. Husse är fotograf och matte lockar med en skål med godis.
"Varför ska jag titta någonannanstans än där godisskålen är?"
Lösningen blev att hålla skålen intill husses huvud ungefär i öronhöjd. Tur att "Dolda kameran" inte var på plats ;-)
"Jag kan om jag vill."
Kan minidivan bli en superdiva?
Med tanke på att Aria lever tillsammans med divan Smukke som flitigt gått kurser hos superdivan i Hinnerup så har vi våra funderingar. Eftersom superdivan dessutom är mormor till Aria är förutsättningarna på något sätt extra goda.....
Ett av tecknen har visat sig vara Arias sätt att hantera sin mat. Hon plockar ut det hon vill ha eller om vi ansträngt oss extra för att blanda med våtfoder slickar av det "göttiga" och lämnar resten.... Stackars Smukke som äter upp blixtsnabbt, när hon har kompis, har fått lära sig att vänta i stället för att äta upp resterna. Om inte så hade vi haft en tunna (Smukke) och en pinne (Aria).
En annan superdivaegenskap är att vägra gå ut om det inte passar. Det spelar ingen roll vilken tid det är på dygnet. Passar det inte fröken Aria så gör det inte. Husse har fått hämta unga fröken i sängen, soffor, fåtöljer och korgar. I sämsta läget klä på en hund som konstant lägger sig ner. Totalt ointresserad av att följa med, trots att hon egentligen är rejält kissenödig och ibland knappt hinner utanför ytterdörren innan det är dags. Matte har det något enklare då minisuperdivan utsett henne till sin personliga slav.
Älsklingsfåtöljen står i arbetsrummet.
I den sover Aria när matte pluggar vid skrivbordet.
En tredje är att vara regnhatare av stora mått. Smukke accepterar i alla fall att gå ut i regn med täcke på. Det gör inte Aria. Regnar det går man inte ut anser hon. Vad göra? Tja som med min gamle Rasmus = lyfta ut henne med täcke på och acceptera att den dagen blir det inga långpromenader.
En fjärde är helt ny för mig. Det handlar om att förse sig med godis direkt ur jackfickorna. Det gäller att hålla koll på yrvädret så fort man sätter sig ner under promenderna och gör något för annars är hon med blixtens hastighet inne i fickan med sin låånga nos och glufsar i sig (till skillnad från intresset vid matskålen, då hon noggrannt pillar ut det som passar). Och hemma töms alla jackfickor omsorgsfullt på godis innan jackan hängs upp på kroken i hallen. Så roligt är det inte att ha hål utifrån på jackan också...
Havemedarbejtern och tidningsläsaren
Under åren med företrädaren Ziba demolerades minst 16 hundsängar och en hel massa annat. Det kunde hända medan man var iväg till tvättstugan eller bara slängde sopor. Aria är en helt annan modell som tittar efter vad kompisen Smukke gör och härmar henne. Smukke sover eller möjligen hoppar upp i sängen för att kika ut genom fönstret för att se vart husse eller matte tagit vägen.
Det som är Aria-special är att gräva i minihaven (minträdgården).
Aria i full aktion i en av sina två egna krukor.
Så kan hon plötsligt stanna upp för att spana in vad jag gör.
Med jämna mellanrum kollar hon vad jag gör. Speciellt om jag håller på med någon av de fyra pallkragarna. Plötsligt står det en whippet i pallkragen "Matte behöver du hjälp?". Det hade Smukke aldrig nedlåtit sig till = man kan ju bli smutsig om tassarna...
Det blir många skratt med Aria i minihaven. Hennes otroliga nyfikenhet kombinerad med förmågan att iaktta och sen agera är så finurlig.
Så här attackerar man ljung.
En annan Aria-special är kärleken till papper i form av böcker, tidningar och kartonger. Erfarna husse och matte hade redan satt kompostgaller för böckerna (även om hon hunnit smaka på några som matte hållit på att läsa och oklokt lagt inom räckhåll för en lång whippethals med nyfiken nos och tänder i ena änden).
En favorit i ständig repris - stycka kartonger.
Vi samlar på kartonger, äggkartonger, toa- och hushållapappersrullar mm. Detta för att ha i beredskap när yrvädret behöver sysselsättas inomhus.
Tidningar är en annan favorit att fördela i mindre delar.
Liksom vi samlar på tidningar från alla håll och kanter. Det ska ej vara dagstidningar för de ratas av minisuperdivan.
Julen väntar runt hörnet
Vårt danska yrväder har bott hos oss i 4 månader och ska snart få uppleva sin första jul och nyår. Tyvärr blir det bara med husse och matte den här gången pga pandemin. Men vi smygstartade lite i helgen när kalendertomten togs fram lagom till första advent.
"Hm. Vad är det här?"
Nästan exakt samma reaktion som för kompisen Smukke sex år tidigare.
"Hm. Går den att äta?"
Avslutningsvis
Bjuder på två fina närstudier av våra whippetfröknar från morgonpromenaden i Alnarpsparken. Ljuset var helt fantastiskt.
Aria 7,5 mån.
Som vanligt med fokus någon annanstans än på fotografen.
Den smukke Smukke 6 år.
Du har blivit lugnet personifierad av att leva med kompisen Aria.
Just detta värmer lite extra i hjärterötterna.
Smukke tillåter Aria att vara nära även när det tuggas ben (dental).
Revirförsvaret behövs helt enkelt inte längre.
Våra älskade hjärtan skickar massor med nospussar till dig och hoppas att du fortsätter att vara rädd om dig.
Visst är det vackert med rimfrost :-)
