söndag 7 april 2019

När två blir en

Smukke jagar flygfän. De störde husets diva
när hon njöt i favoritkorgen i solen.

Vår och värme ute. Själv började jag på ett nytt arbete för drygt en vecka sedan. Verkligen mitt i prick så jag stortrivs å allt borde väl vara toppen för oss nu eller hur?

När två blev en
Men livet har sina outgrundliga vägar. Samma dag som jag började på mitt nya jobb blev Ziba akut sjuk. Det kom som en blixt från en klarblå himmel. På morgonen myste vi som vanligt efter vår gemensamma MBSR-träning. Nio timmar senare fanns hon inte längre. 

Såhär skrev jag på Facebook:
KLBJCH Magic Colour Sheldons Amy Fowler 2016-07-13 - 2019-03-28
"Ziba blev akut sjuk idag i pankreatit och prognosen var mkt dålig, så vi tog det svåra beslutet att låta henne få somna in. Vi är båda två i chock då hon var precis som vanligt imorse. Just nu orkar vi inte prata om vad som hänt och jag hoppas att ni respekterar vår sorg över att ha mist vårt älskade lilla hjärta och låter oss få sörja i fred."

Matte och Ziba i stora ringen DKK Bornholm 2017
BIR och BIG2. Foto: Peter Jensen

Ziba på vår Norrlandssemester 2018.

Det allra bästa Ziba visste var att busa med Smukke. 
Gärna på vår terass. Här i februari 2019.

Att ligga tillsammans i solen med storasyster
tillhörde också favoriterna.

Det blev bedövande tyst och enormt tomt efter Ziba. Jag vill passa på att tacka er som hört av sig privat och frågat hur vi och framför allt Smukke mår. 

Vi har fått frågan om det som hände Ziba är ovanligt. Det enkla svaret är nej. Fler whippets än man kan tro har eller har haft pankreatit (buspottkörtelinflammation) - tack till er som hört av er till oss om era hundar. Det är whippets som hon både var eller inte var släkt med. Vilket fick mig att tänka på de ord en mycket erfaren whippetuppfödare sa till mig förra våren när jag var i Finland. "Whippets är inte så friska som många vill tro". Ni som oroar er - mitt råd till er är att göra en hälsokontroll på aktuell hund. I min värld är det bättre att veta än att leva som en struts = med huvudet i sanden.

Den smukke Smukke.
Fotograferad 2019-04-07.

Vi tar en dag i taget och ibland en timme i taget. Sorgen kommer och går. Smukke blev ensamhund för andra gången i sitt liv. Förra gången var hon bara 6 månader. Den här gången är hon nästan 5 år. Hon sörjer som sist genom att vara orolig i magen de första dagarna och äta dåligt. Nu mår hon bra igen, men vi har fortfarande med oss mat på promenaderna. Det föredrar husets diva än så länge.

Framåt då?
Vi bestämde oss ganska snabbt för att vi vill ha en till hund, en whippet. Den här gången för vår skull. Förra gången var det för att ge Smukke en kompis. Valet föll på att köpa en valp efter den tik som Ziba älskade näst mest efter Smukke. Och som älskade henne tillbaka på samma sätt. Jämnåriga Bianchi.

Bianchi 11 veckor
Foto: Kirsten Halling.

Bianchi med sina valpar födda i januari 2019.
Foto: Kirsten Halling.

När vi ställde oss i kö fick vi veta att den kullen föds i slutet av 2020/början av 2021. Orkar vi med en så lång väntan? Ja det gör vi. Under tiden kommer Smukke att få umgås i olika whippetflockar - senast hemma hos Per&Morgan i Landskrona. 

Det blir nosework, utställningar och ett helt vanligt liv tillsammans med vår älskade alltid så stabila Smukke. När och om vi ses så är vår önskan att du som läst detta är precis som vanligt mot oss. Pratar om dina hundar, om Smukke eller om det vardagsliv vi alla delar. 

Smukke i full frihet med en älskad tennisboll i munnen.

Ha det nu så bra allihop. Massa nospussar skickar vårt älskade hjärta till er alla.

onsdag 20 mars 2019

Man upphör visst aldrig att förvåna sig

Lite dogparkour för Smukke och Ziba
en vacker marsdag i Barsebäckshamn.

Man upphör visst aldrig att förvåna sig konstigt nog. Varken över sina egna hundar eller hur främmande människor pratar om oss eller våra hundar utan att ta kontakt med oss. Tydligen för att jag varit modig nog att skriva om våra problem och glädjeämnen med Ziba.

Är Ziba ett "undantag"?
Det enkla svaret är nej. Hennes sätt att vara är vanligt inom både whippets och hundar i största allmänhet.

Jag har valt att vara öppen om hur vi haft och har det med en hund som haft stora problem med sin ensamträning. En hund som varit högintensiv och haft svårt att koppla av. Både hemma, på promenader och i nya miljöer. Att vi valde att ta fajten och ge henne möjlighet att bli en lugn och trygg individ med hjälp och stöttning från framför allt mina hundvänner inom brukshundssidan. Det krävde bland annat att jag blev hemmafru på heltid.

Vår älskade Ziba.
Foto: Per Afzelius

Varför finns den här bloggen?
Även här är svaret enkelt. Först och främst för våra vänner, med eller utan hund, som bor någon annanstans än i sydvästra Skåne. Ett smidigt sätt för dem att kunna följa med i vårt hundliv. Det första inlägget är publicerat den 25 juni 2014. Några veckor innan Smukke flyttade in och blev kompis med vår Kerry Blue terrier Pretty.

Pretty och Smukke.

I andra hand för andra hundintresserade och som ett stöd för andra hundägare som fått liknande problem med en eller flera av sina whippets (eller andra hundar).

Vad som aldrig varit min avsikt
Att utpeka någon speciell hund eller uppfödare som "orsak" till våra problem med Ziba har aldrig varit min avsikt. Högintensiva whippets föds upp hos alla har mina efterforskningar visat. Oavsett linjer/stamtavlor. Punkt. 

Vi är stolta över att ha samma mamma till båda våra tikar.

Vackra Chili - mamma till Smukke och Ziba.

Stolta över deras båda pappor.

Smukkes fina föräldrar - Chili och Brutus.
Foto: Magic Colour.


Zibas vackre pappa Armanii.

Ziba eller Armanii?
Pussar på samma sätt gör far och dotter.
(här är det Armanii ;-) )

Vad har vi fått tack vare Ziba?
Först och främst ökad kunskap om rasen whippets och hundens mentalitet i allmänhet. Sedan har jag tack vare det blivit BPH-figurant vilket är riktigt roligt.

Vi har lärt känna varandra bättre, blivit tajtare som familj och lärt oss vilka som inte finns där när man som mest behöver dem. 

Smukke 2 år. Ziba 5 mån. 
Storasyster är fortfarande IDOLEN.

Ziba har visat sig vara den perfekta läraren. Öppnat våra sinnen och gett oss många nya härliga bekantskaper. 

Matte tog tag i det där med nosework tillsammans med Smukke. Bara för att göra något på tu man hand med husets äldsta tik. Utan Ziba hade det aldrig blivit av. Till vår stora förvåning är Smukke som klippt och skuren för det. 

Smukke visar var doften finns.
Foto: Jenny Helming.

Min egen högst privata önskan 
är att man inom rasen börjar prata om mentalitet på samma öppna sätt som man gör inom bland annat terrierraserna. Som en del i helheten. Att fler gör BPH  - helt enkelt för att få koll på hur din egen hund faktiskt fungerar. Vår Kerry Blue testades för att hennes uppfödare skulle välja rätt hane till henne. Något att ta efter för whippetuppfödare också?

Långt ifrån alla whippets är enkla att leva med och framför allt de första två-tre åren kan vara rena helvetet. Det är viktigt att få rätt hjälp och slippa känna sig som en oduglig idiot, ett undantag. Slippa känna att det är mig som hundägare det är "fel på" eller att jag "inte räcker till". Inte behöva bestämma sig för att aldrig mer skaffa hund eller en whippet. 

På min brukshundsklubb har rasen dåligt rykte för framför allt brister i ensamträningen. Att de inte kan slappna av och sova utan sysselsätter sig på olika sätt när husse och matte är borta. Till exempel genom att tugga sönder mycket när de är ensamma. Problem med ensamträningen hade jag aldrig upplevt före Ziba och då har jag mer än 30 års hunderfarenhet. Min första whippet var född i januari 1991.

För oss är Ziba bara en ny färg i regnbågen fylld med olika sorters mentalitet hos denna ras som ursprungligen användes för hetsjakt på kanin eller efter en trasa. Ziba är en underbar individ under all intensitet och den konstanta nyfikenheten, mjuk och vänlig. Medan storasyster Smukke har den där typiska vinthundsmentaliteten och bara bryr sig när det är något viktig som mat eller en inkräktande katt på vår stora terass.

Avslutningsvis
Jag hoppas att du som läst såhär långt har modet att ta kontakt med mig eller min man och fråga om våra hundar i stället för att prata om oss med andra. Eller ännu hellre be om tips på hur du eller någon du känner kan jobba med sin whippet för att få ett roligare och kanske enklare hundliv. Vi delar gärna med oss.

Ha det nu så bra allihop. Massa nospussar skickar våra två älskade hjärtan till er alla.

En cavebed fick bli två. Är man whippet
har man rätt att bli bortskämd eller hur ;-)

torsdag 7 februari 2019

Toker har blivit Diva!

Den nyblivna divan Ziba vår fd Toker.

Nu har det gått en dryg månad på det nya året och händer saker gör det hela tiden när man lever med Ziba. 

Efter löp nr 2
Plötsligt hittade vi henne utanför den ena garderoben i gästrummet flera dagar i rad. Mycket förvånade. Det visade sig att hon ville ha en speciell leksak och alla tecken fanns där för skendräktighet. Andra löpet var i slutet av november - början av december, så det stämde rent tidsmässigt. 

Zibas "bebis"

Vad göra? Vi gömde leksaken på ett helt annat ställe och drog ner på maten litegrann. 

Mitt i allt detta satte Smukke igång och började löpa. Även hon fick prova på att gå utan tikskydd. Det var första gången för hennes del och helt enligt veterinärens rekommendation. Efter två raka urinvägsinfektioner mitt i löpen ville vi se om vi slapp kastrera Madame.

Smukke har alltid varit renligheten personifierad till skillnad från lillasyster så ingen av oss var orolig för blodfläckar överallt. Men nu hände det lustiga i att Ziba började städa efter Smukke!

Sen kom det snö....

Smukke och Ziba inspekterar allt det vita 
som kommit på terassen.

Medan Smukke tog det med ro och njöt så fick Ziba stora ögon. Vad var nu detta konstiga? Å kallt var det också... Tydligen inga minnen från vårens sena snömängder kvar. Hon blev som tokig ute på promenaden och åt både snö och käkade på en stor, tjock pinne/gren.

Morgonen efter vid femsnåret kom det upp en massa rester från pinnen. Samma visa en timme senare. Jag blev riktigt häpen för tuggat på pinnar har hon alltid gjort när hon burit runt på dem. Senast nu i somras. Men kräkt upp har hon inte gjort sedan hon var unghund.

Men efter att ha sovit och gått morgonpromenad verkade allt som vanligt igen.

Kontraströntgen
Dagen efter kom det ut vad jag trodde var röd paprika eller tomatsås i avföringen på förmiddagen. Men jag tänkte inte mer på det eftersom hon gärna smakar på allt möjligt både ute och inne även om vi håller koll. Sen var allt som vanligt igen.

När samma sak upprepades dagen efter tittade jag efter lite mer noggrannt. Jodå det var mörkrött blod i avföringen. Väl hemma igen ringde jag till vår veterinär och vi kom fram till att det bästa var att få henne kontrollerad dagen därpå (fredag).

Coola fröken Z väntar på andra röntgen.

Ziba älskar att gå till vår veterinär och for in som en projektil. Men när hon blev klämd lite försiktigt på magen uppe på undersökningsbordet såg hon plötsligt ut som en märla och blev djupt olycklig. 

Där och då bestämde jag mig för att röntga och kontraströntga. Skulle detta visa sig vara allra första gången något fastnat i Zibas mage eller tarmar? Det vi varit så oroliga för sedan hon blev 4 månader (nu 30 mån) och ända till 19 månader tuggade i sig DVD-skivor, innehåll i biabäddar, böcker mm.

Nu fick jag möta ännu en ny sida hos vår Toker. Hon visade sig vara coollugn i att få byta rum. Först till röntgen, bli röntgad, få kontrastvätska, få vänta med matte i röntgenrummet och bli röntgad igen. Sedan få byta rum inför röntgen nr 3, blodprovstagning i nyaste rummet och bli röntgad en tredje gång innan vi fick åka hem ett par timmar inför sista och fjärde röntgen.

Hm. Vad är detta för spännande?
(ultraljudsvätska)

Efter undersökandet av detta nya spännande rum 
vilade hon på mattes jacka ännu en gång.
Hur cool som helst!

Hemma igen blev det sova tillsammans med storasyster som nyfiket undersökte alla dessa dofter. Smukke rehabiliterar vi hos vår veterinär efter en mindre trevlig upplevelse hos den tidigare veterinären. Vi åker ibland och hälsar på för att hon ska få positiva upplevelser i stället. De är så underbara hos distriktsveterinärerna i Flyinge.

Åter igen till veterinären för sista röntgen och nu höll vi verkligen tummarna för att inget fanns i mage och tarm på någon av bilderna. Jag fick titta på dem tillsammans med vår veterinär och HURRA! där var ingenting. I stället blev Ziba medicinerad för magkatarr.

Divan dyker upp

Kom inte å stör - jag sover...

Under rehabiliteringen från magkatarren började så saktliga en ny sida av Ziba dyka upp. Hon som varit vår Toker och kommit som ett skott å nyfiket kollat. Gjorde nu samma kontroll men med stor värdighet!

Husse fick plötsligt komma in med täcket, klä på i soffan och bära ut denna nya diva för att överhuvudtaget få med henne på sista kvällsrundan. Vilken mat som helst passade inte. Hon matvägrade om det var för blött trots hemlagad dietmat med ris, torsk och kycklig. Gav "blicken" och vad har man för val när hon måste äta? 

Så matte fick vackert ändra i de normala rutinerna. Smukke åt glatt upp allt som Ziba ratade. Å Ziba fick snabbare än tidigare gå tillbaka till normalt torrfoder.

Matte jag vill gå till bilen NU!
Det regnar på mig och blåser.

Den där vädertåliga unga hunden är som bortblåst. I stället dök det upp en som mycket ogärna går ut, trots varmt täcke, om det blåser lite (gör det alltid i Skåne), regnar, det finns risk för att bli skitig/blöt om tassarna, den snöar och så vidare.

Passar det inte vänder hon helt enkelt om och drar hemåt. Vi är lika förvånade alla i familjen inklusive Smukke, som vi tvåbenta tyckt haft divalater. Men jämfört med Zibas är de ytterst få.

Madame Smukke och prinsessan Ziba 
i en soffa för 2,5 människa...

Spännande fortsättning följer ;-) 

Avslutningsvis
För egen del har jag hunnit vara med om ännu en valpning. Helt annorlunda än den förra. Denna pågick i nästan 10 timmar från första till sista valp. Men lika magiskt som alltid när nya liv kommer till världen.

Bianchi med sina nio valpar
(5+4)

Besökt andra valpar har jag också hunnit med hemma hos Per&Morgan i Landskrona. I helgen blir det ännu en kull jag får lova att njuta av. Men någon ny valp blir det inte på många år i vår familj. Lugn och ro tillsammans med de två vi har räcker mer än väl just nu.

Däremot är Smukke och jag anmälda till en kurs i nosework och vi siktar på att börja tävla under 2019. Hon älskar att få jobba och har en stor arbetsmotor så det ser jag fram emot. Ziba får än så länge nöja sig med att visa upp sig i utställningsringarna. Nyfikenheten för allt som händer överallt är forfarande för stor. Även om det sker med värdighet numera.

Ha det nu så bra allihop. Massa nospussar skickar våra två älskade hjärtan till er alla.

En cavebed kan man använda på många olika sätt ;-)

fredag 4 januari 2019

Nytt år = nya möjligheter efter magin i november

Vi njöt av solen den 2 januari 2019 uppe på
Kopparhatten, Skäralid.
Ziba i rosa och Smukke i turkos.

Nytt år fyllt med nya möjligheter. För oss i de södra delarna inleddes den på bästa sätt med sol och frusen backe. Vi gick en promenad i Söderåsens nationalpark dagen efter att stormen Alfrida passerat. Många kullvälta träd och framför allt grenar i alla storlekar.

Året som precis passerat avslutades med några riktigt positiva erfarenheter. Men jag startar där jag avslutade förra blogginlägget = i slutet av augusti.

Hösten 2018
Jag inledde hösten med att vara figurant på två raka BPH, Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund. Två heldagar lika intressanta som vanligt. Min roll är att vara en del i moment 6 (närmande person) och moment 8 (skott). Det innebär att jag ska hålla mig helt neutral för hund och förare ända fram till hunden får möjlighet att hälsa på mig i slutfasen av moment 6. Sedan gå undan så hunden inte uppfattar att det är jag som är skytten.

Förälskade mig i en bostonterrier
vid det ena tillfället. Ett helt gäng kullsyskon
som testades. Underbar ras.

Å så kom en whippet. Överraskade både
beskrivare och testledare, som annars
upplevt dem som "tråkiga" under utbildningen
uppe i Stockholm. Extra roligt då den i mina ögon var 
en helt normal individ. (Lawtons More Than A Dream).

Sedan ställde vi ut Ziba i Ballerup (Danmark) och Smukke i Eslöv.

Ziba gillade solen och blev 3 ökk ck.
Domare: Matti Tuominen, FIN
Foto: Kirsten Halling.

Smukke trivdes trots blåsten och charmade
sig till ännu en placering - 2 ökk.
Domare: Eeva Resko, FIN
Foto: Peter Jensen.

I början av oktober åkte jag över till Jylland och fick vara med om en valpning på kennel Galanta Whippets. Jag skrev om det i whippetbladets julnummer (155) med rubriken "Livets magi". Andra valpningen på whippets jag är med om. Den första var när Ziba föddes i juli 2016.

Innan dess har det varit birmakatter (egen uppfödning), lammningar och kalvningar.

På återbesök i valplådan i början av november.

Vädret fortsatte att vara höstfint, så när husse äntligen fick en lucka i allt sitt jordenruntresande passade vi på att ta en tur till Kåseberga och Ales stenar. 

Ziba och Smukke omgivna av Ales stenar.

Nosework
Efter att ha försökt komma med på någon kurs i nosework i över ett års tid hoppade Smukke och jag på Jenny Helmings fina initiativ = att via whippetklubben arrangera en heldag med nosework i slutet av oktober.

Smukke fullt fokuserad i behållarsök.
Matte mäkta imponerad.
Foto: Jenny Helming.

Sedan dess har vi fortsatt att träna godissök utomhus. Smukke är precis lika fokuserad som på kursen, medan Ziba chansar mer än så länge.

Inomhus fortsätter vi med knäckebrödssök. Något jag gjort med mina hundar ända sedan 90-talet. Enkelt sätt att få dem trötta t ex en regnig dag.

Smukke jobbar med nosen.

Ziba jobbar med nosen.

Det jag gjort efter noseworkkursen är att höja svårighetsgraden = färre godisar/knäckebrödsbitar och klurigare ställen. Vi är verkligen taggade för att någon gång under 2019 testa att tävla i nosework.

November och magin inträffar

Busfröet Ziba i egen hög person.

För er som följt den här bloggen ett tag är det ingen nyhet att vi haft ordenliga problem med ensamträningen och Ziba. För mig som haft whippets sedan början av 90-talet kom det som en chock. Jodå jag har haft whippets som förstört en hel del som att gräva sönder en soffa, strimla böcker till smulor och grävt i en madrass när vi var hos bekanta (hålet var 50 cm i diameter). Men Ziba höjde allt till en helt ny nivå. Plus att hon tuggade i sig det hon förstörde oavsett om det var plast, papper etc. En ständig oro för operation pga av något som fastnat i tarmarna fanns där länge.

Ziba i september 2016, 10 veckor.

Många pratar idag om separationsångest, men det var inte utmaningen med Ziba. Hon hade helt enkelt roligt så fort husse och matte var någon annanstans till Smukkes stora fasa. Högintensiv redan från början accelererade hon upp efter 6 månader till nivåer som gjorde att vi både funderade på omplacering och avlivning. I slutet av september 2017 bestämde vi oss för att ge Ziba den tid hon behövde för att hitta sin vinthundsvärdighet. Då var hon 14 månader gammal och hade inte löpt.

Ziba 13 månader gammal.

Jag har i princip alltid haft mina whippets i lägenhet i storstan och aldrig sett några problem med det förrän med Ziba. Vi fick många olika råd, men ytterst lite fungerade förrän de med kunskaper om brukshundar kom till vår hjälp. Jag har på vägen läst SKKs båda webbkurser i mentalitet: Hundens beteende och Mera Mentalitet. Kan tyvärr bara rekommendera Hundens beteende. Den andra kursen "Mera mentalitet" är bara dyr. Dessutom har jag fräschat upp mina gamla kunskaper om linjer = stamtavlor. Samt kompletterat med nya. Allt för att försöka få grepp om vad som var arv respektive miljö i Zibas fall.

På vägen har pusselbitarna trillat på plats och många är de whippetmänniskor jag pratat med i min roll som "flygande reporter" för whippetbladet. Tusen tack för allt ni delat med er av till mig. 

Där finns några personer som betytt mer än andra. Som funnits där när det varit extra tufft och jag behövt en axel att gråta mot eller en spark i baken för att komma vidare. 

Hur vi gjorde i praktiken skulle jag kunna skriva en hel roman om. I grund och botten bestämde vi oss för att jag skulle bli hemmafru på heltid tills Ziba klarade av att vara ensam hemma med Smukke utan att hitta på några hyss. Alla har inte den möjligheten det vet jag, men vi hade den.

Den 9 november var mannen i huset utomlands och jag behövde åka till min frisör. Ziba var då 28 månader. Vad göra? Chansa ännu en gång? Vi hade sedan länge bestämt oss för att lägga bakslagen i papperskorgen, liksom alla promenader där Ziba flängt runt i kopplet som en dåre helt okontaktbar.

Nytt denna gången var att låta TVn med en reklamfri kanal stå på då husse upptäckt Zibas stora intresse för att titta på inslagen någon dag tidigare. Kompostgaller för i bokhyllan, till ett av rummen och ett påslakan runt den senaste hundbädden (nummer 14?). På med ytterskorna i god tid. Å så fick de varsitt tuggben innan jag tog jackan och smög iväg till bilen.

När jag kom hem 2,5 timme senare var det två glada hundar som mötte mig vid dörren precis som vanligt. Jag gav dem varsin godisbit (finns i hundbyrån vid ytterdörren). Sen försvann de in i lägenheten igen. Jag plockade av mig ytterkläderna och bad en stilla bön. Gissa hur det kändes när jag insåg att allt såg ut som när jag lämnat! Total lycka. 

Trädgårdsassistenten Ziba 24 november 2018.

Vi har sedan dess kunnat lämna dem ensamma hemma många gånger utan problem. Hårt arbete och en lastbil med släp fylld med tålamod lönar sig. 

Den som tagit mest stryk under de här dryga två åren är vår äldsta tik, Smukke. Vårt fokus har konstant legat på att få en mer rimlig vardag med Ziba. Smukke började så sakteliga blomma upp under vår sommarsemester 2018. Den där glada clownen kommer alltmer tillbaka. Det har också visat sig i resultaten på utställningar och i många andra sammanhang. 

Whippets kan som sagt vara rena helvetet att leva med de första två-tre åren. Nu har vi egen erfarenhet av det. Vi hjälper andra då vi vet hur ensam och korkad vissa kan få en att känna sig. Liksom hur många människor det finns som gärna hjälper och stöttar. Tusen tack till er alla.

Juleshow 18/11 i Köge, Danmark
Vi avslutade utställningsåret med Myndeklubbens underbara juleshow. Julpyntat, julklappar till alla och en extra trevlig stämning runt ringside. Husse hade bestämt sig för att visa Smukke helt själv för andra gången någonsin. Medan jag visade Ziba. Båda i öppen klass. Domare: Susanne Oschinski, GER.

Resultatet blev långt över förväntan då husse & Smukke blev utplockade som tredje ekipage i den alltid så tuffa öppenklasskonkurrensen. Matte med lillasyster fick också en plats till slut (5 utplockade). Glädjen bland våra vänner vid ringside var extra stor då husse förblev på tredje plats, fick ck och gå in i bästa tikklass med vår clown (mycket nervös gube). Medan busfian Ziba blev fyra utan ck. Fina kritiker.

Båda två var anmälda till BIS-finalen i par. Men vi fick vackert vänta på den i några timmar då domaren i den andra ringen dömde max 5 hundar i timmen. Min målsättning var att se om Ziba lät bli att busa med storasyster när vi sprang in i finalringen tillsammans. Det gjorde hon. 

Juleshow 2014 BIS4-par med mamma Chili och Smukke 6 mån.
Då hade älskade Pretty gått bort en vecka tidigare.
Foto: Peter Jensen.

Juleshow 2018 BIS-4 par med Smukke och Ziba.
Båda efter vackra Chili.
Foto: Birgitta Wikström.

Med hem följde en julklapp till hundarna från oss i form av en cavebed skapad av Dorthe Hansen, DH Whippetwear. De älskar den.

Drottning Smukke

Prinsessan Ziba

Avslutningsvis
Efter att ha klarat av ännu ett nyårsfirande boende på bottenvåningen i storstan med en sovande Smukke och en mer sansad Ziba (flämtar, men somnar så fort smällandet är över) ser vi fram emot 2019 med nyfikenhet. Matte ska börja jobba igen ;-) Göra fler BPH som figurant. Å så finns där en hel massa annat på önskelistan också. 

Ett av dem är att få uppleva mer snö.
Här den 23 december i Alnarpsparken
(fast husse tycker att det är ett jävla lappmögel ;-))

Ha det nu så bra allihop. Massa nospussar skickar våra två älskade hjärtan till er alla.

På bästa platsen - sol på terassen en varm sommardag.