Vi njöt av solen den 2 januari 2019 uppe på
Kopparhatten, Skäralid.
Ziba i rosa och Smukke i turkos.
Nytt år fyllt med nya möjligheter. För oss i de södra delarna inleddes den på bästa sätt med sol och frusen backe. Vi gick en promenad i Söderåsens nationalpark dagen efter att stormen Alfrida passerat. Många kullvälta träd och framför allt grenar i alla storlekar.
Året som precis passerat avslutades med några riktigt positiva erfarenheter. Men jag startar där jag avslutade förra blogginlägget = i slutet av augusti.
Hösten 2018
Jag inledde hösten med att vara figurant på två raka BPH, Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund. Två heldagar lika intressanta som vanligt. Min roll är att vara en del i moment 6 (närmande person) och moment 8 (skott). Det innebär att jag ska hålla mig helt neutral för hund och förare ända fram till hunden får möjlighet att hälsa på mig i slutfasen av moment 6. Sedan gå undan så hunden inte uppfattar att det är jag som är skytten.
Förälskade mig i en bostonterrier
vid det ena tillfället. Ett helt gäng kullsyskon
som testades. Underbar ras.
Å så kom en whippet. Överraskade både
beskrivare och testledare, som annars
upplevt dem som "tråkiga" under utbildningen
uppe i Stockholm. Extra roligt då den i mina ögon var
en helt normal individ. (Lawtons More Than A Dream).
Sedan ställde vi ut Ziba i Ballerup (Danmark) och Smukke i Eslöv.
Ziba gillade solen och blev 3 ökk ck.
Domare: Matti Tuominen, FIN
Foto: Kirsten Halling.
Smukke trivdes trots blåsten och charmade
sig till ännu en placering - 2 ökk.
Domare: Eeva Resko, FIN
Foto: Peter Jensen.
I början av oktober åkte jag över till Jylland och fick vara med om en valpning på kennel Galanta Whippets. Jag skrev om det i whippetbladets julnummer (155) med rubriken "Livets magi". Andra valpningen på whippets jag är med om. Den första var när Ziba föddes i juli 2016.
Innan dess har det varit birmakatter (egen uppfödning), lammningar och kalvningar.
På återbesök i valplådan i början av november.
Vädret fortsatte att vara höstfint, så när husse äntligen fick en lucka i allt sitt jordenruntresande passade vi på att ta en tur till Kåseberga och Ales stenar.
Ziba och Smukke omgivna av Ales stenar.
Nosework
Efter att ha försökt komma med på någon kurs i nosework i över ett års tid hoppade Smukke och jag på Jenny Helmings fina initiativ = att via whippetklubben arrangera en heldag med nosework i slutet av oktober.
Smukke fullt fokuserad i behållarsök.
Matte mäkta imponerad.
Foto: Jenny Helming.
Sedan dess har vi fortsatt att träna godissök utomhus. Smukke är precis lika fokuserad som på kursen, medan Ziba chansar mer än så länge.
Inomhus fortsätter vi med knäckebrödssök. Något jag gjort med mina hundar ända sedan 90-talet. Enkelt sätt att få dem trötta t ex en regnig dag.
Smukke jobbar med nosen.
Ziba jobbar med nosen.
Det jag gjort efter noseworkkursen är att höja svårighetsgraden = färre godisar/knäckebrödsbitar och klurigare ställen. Vi är verkligen taggade för att någon gång under 2019 testa att tävla i nosework.
November och magin inträffar
Busfröet Ziba i egen hög person.
För er som följt den här bloggen ett tag är det ingen nyhet att vi haft ordenliga problem med ensamträningen och Ziba. För mig som haft whippets sedan början av 90-talet kom det som en chock. Jodå jag har haft whippets som förstört en hel del som att gräva sönder en soffa, strimla böcker till smulor och grävt i en madrass när vi var hos bekanta (hålet var 50 cm i diameter). Men Ziba höjde allt till en helt ny nivå. Plus att hon tuggade i sig det hon förstörde oavsett om det var plast, papper etc. En ständig oro för operation pga av något som fastnat i tarmarna fanns där länge.
Ziba i september 2016, 10 veckor.
Många pratar idag om separationsångest, men det var inte utmaningen med Ziba. Hon hade helt enkelt roligt så fort husse och matte var någon annanstans till Smukkes stora fasa. Högintensiv redan från början accelererade hon upp efter 6 månader till nivåer som gjorde att vi både funderade på omplacering och avlivning. I slutet av september 2017 bestämde vi oss för att ge Ziba den tid hon behövde för att hitta sin vinthundsvärdighet. Då var hon 14 månader gammal och hade inte löpt.
Ziba 13 månader gammal.
Jag har i princip alltid haft mina whippets i lägenhet i storstan och aldrig sett några problem med det förrän med Ziba. Vi fick många olika råd, men ytterst lite fungerade förrän de med kunskaper om brukshundar kom till vår hjälp. Jag har på vägen läst SKKs båda webbkurser i mentalitet: Hundens beteende och Mera Mentalitet. Kan tyvärr bara rekommendera Hundens beteende. Den andra kursen "Mera mentalitet" är bara dyr. Dessutom har jag fräschat upp mina gamla kunskaper om linjer = stamtavlor. Samt kompletterat med nya. Allt för att försöka få grepp om vad som var arv respektive miljö i Zibas fall.
På vägen har pusselbitarna trillat på plats och många är de whippetmänniskor jag pratat med i min roll som "flygande reporter" för whippetbladet. Tusen tack för allt ni delat med er av till mig.
Där finns några personer som betytt mer än andra. Som funnits där när det varit extra tufft och jag behövt en axel att gråta mot eller en spark i baken för att komma vidare.
Hur vi gjorde i praktiken skulle jag kunna skriva en hel roman om. I grund och botten bestämde vi oss för att jag skulle bli hemmafru på heltid tills Ziba klarade av att vara ensam hemma med Smukke utan att hitta på några hyss. Alla har inte den möjligheten det vet jag, men vi hade den.
Den 9 november var mannen i huset utomlands och jag behövde åka till min frisör. Ziba var då 28 månader. Vad göra? Chansa ännu en gång? Vi hade sedan länge bestämt oss för att lägga bakslagen i papperskorgen, liksom alla promenader där Ziba flängt runt i kopplet som en dåre helt okontaktbar.
Nytt denna gången var att låta TVn med en reklamfri kanal stå på då husse upptäckt Zibas stora intresse för att titta på inslagen någon dag tidigare. Kompostgaller för i bokhyllan, till ett av rummen och ett påslakan runt den senaste hundbädden (nummer 14?). På med ytterskorna i god tid. Å så fick de varsitt tuggben innan jag tog jackan och smög iväg till bilen.
När jag kom hem 2,5 timme senare var det två glada hundar som mötte mig vid dörren precis som vanligt. Jag gav dem varsin godisbit (finns i hundbyrån vid ytterdörren). Sen försvann de in i lägenheten igen. Jag plockade av mig ytterkläderna och bad en stilla bön. Gissa hur det kändes när jag insåg att allt såg ut som när jag lämnat! Total lycka.
Trädgårdsassistenten Ziba 24 november 2018.
Vi har sedan dess kunnat lämna dem ensamma hemma många gånger utan problem. Hårt arbete och en lastbil med släp fylld med tålamod lönar sig.
Den som tagit mest stryk under de här dryga två åren är vår äldsta tik, Smukke. Vårt fokus har konstant legat på att få en mer rimlig vardag med Ziba. Smukke började så sakteliga blomma upp under vår sommarsemester 2018. Den där glada clownen kommer alltmer tillbaka. Det har också visat sig i resultaten på utställningar och i många andra sammanhang.
Whippets kan som sagt vara rena helvetet att leva med de första två-tre åren. Nu har vi egen erfarenhet av det. Vi hjälper andra då vi vet hur ensam och korkad vissa kan få en att känna sig. Liksom hur många människor det finns som gärna hjälper och stöttar. Tusen tack till er alla.
Juleshow 18/11 i Köge, Danmark
Vi avslutade utställningsåret med Myndeklubbens underbara juleshow. Julpyntat, julklappar till alla och en extra trevlig stämning runt ringside. Husse hade bestämt sig för att visa Smukke helt själv för andra gången någonsin. Medan jag visade Ziba. Båda i öppen klass. Domare: Susanne Oschinski, GER.
Resultatet blev långt över förväntan då husse & Smukke blev utplockade som tredje ekipage i den alltid så tuffa öppenklasskonkurrensen. Matte med lillasyster fick också en plats till slut (5 utplockade). Glädjen bland våra vänner vid ringside var extra stor då husse förblev på tredje plats, fick ck och gå in i bästa tikklass med vår clown (mycket nervös gube). Medan busfian Ziba blev fyra utan ck. Fina kritiker.
Båda två var anmälda till BIS-finalen i par. Men vi fick vackert vänta på den i några timmar då domaren i den andra ringen dömde max 5 hundar i timmen. Min målsättning var att se om Ziba lät bli att busa med storasyster när vi sprang in i finalringen tillsammans. Det gjorde hon.
Juleshow 2014 BIS4-par med mamma Chili och Smukke 6 mån.
Då hade älskade Pretty gått bort en vecka tidigare.
Foto: Peter Jensen.
Juleshow 2018 BIS-4 par med Smukke och Ziba.
Båda efter vackra Chili.
Foto: Birgitta Wikström.
Med hem följde en julklapp till hundarna från oss i form av en cavebed skapad av Dorthe Hansen, DH Whippetwear. De älskar den.
Drottning Smukke
Prinsessan Ziba
Avslutningsvis
Efter att ha klarat av ännu ett nyårsfirande boende på bottenvåningen i storstan med en sovande Smukke och en mer sansad Ziba (flämtar, men somnar så fort smällandet är över) ser vi fram emot 2019 med nyfikenhet. Matte ska börja jobba igen ;-) Göra fler BPH som figurant. Å så finns där en hel massa annat på önskelistan också.
Ett av dem är att få uppleva mer snö.
Här den 23 december i Alnarpsparken
(fast husse tycker att det är ett jävla lappmögel ;-))
Ha det nu så bra allihop. Massa nospussar skickar våra två älskade hjärtan till er alla.
På bästa platsen - sol på terassen en varm sommardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar