Toker har blivit Diva!

Den nyblivna divan Ziba vår fd Toker.

Nu har det gått en dryg månad på det nya året och händer saker gör det hela tiden när man lever med Ziba. 

Efter löp nr 2

Plötsligt hittade vi henne utanför den ena garderoben i gästrummet flera dagar i rad. Mycket förvånade. Det visade sig att hon ville ha en speciell leksak och alla tecken fanns där för skendräktighet. Andra löpet var i slutet av november - början av december, så det stämde rent tidsmässigt. 

Zibas "bebis"

Vad göra? Vi gömde leksaken på ett helt annat ställe och drog ner på maten litegrann. 

Mitt i allt detta satte Smukke igång och började löpa. Även hon fick prova på att gå utan tikskydd. Det var första gången för hennes del och helt enligt veterinärens rekommendation. Efter två raka urinvägsinfektioner mitt i löpen ville vi se om vi slapp kastrera Madame.

Smukke har alltid varit renligheten personifierad till skillnad från lillasyster så ingen av oss var orolig för blodfläckar överallt. Men nu hände det lustiga i att Ziba började städa efter Smukke!

Sen kom det snö....

Smukke och Ziba inspekterar allt det vita 

som kommit på terassen.

Medan Smukke tog det med ro och njöt så fick Ziba stora ögon. Vad var nu detta konstiga? Å kallt var det också... Tydligen inga minnen från vårens sena snömängder kvar. Hon blev som tokig ute på promenaden och åt både snö och käkade på en stor, tjock pinne/gren.

Morgonen efter vid femsnåret kom det upp en massa rester från pinnen. Samma visa en timme senare. Jag blev riktigt häpen för tuggat på pinnar har hon alltid gjort när hon burit runt på dem. Senast nu i somras. Men kräkt upp har hon inte gjort sedan hon var unghund.

Men efter att ha sovit och gått morgonpromenad verkade allt som vanligt igen.

Kontraströntgen

Dagen efter kom det ut vad jag trodde var röd paprika eller tomatsås i avföringen på förmiddagen. Men jag tänkte inte mer på det eftersom hon gärna smakar på allt möjligt både ute och inne även om vi håller koll. Sen var allt som vanligt igen.

När samma sak upprepades dagen efter tittade jag efter lite mer noggrannt. Jodå det var mörkrött blod i avföringen. Väl hemma igen ringde jag till vår veterinär och vi kom fram till att det bästa var att få henne kontrollerad dagen därpå (fredag).

Coola fröken Z väntar på andra röntgen.

Ziba älskar att gå till vår veterinär och for in som en projektil. Men när hon blev klämd lite försiktigt på magen uppe på undersökningsbordet såg hon plötsligt ut som en märla och blev djupt olycklig. 

Där och då bestämde jag mig för att röntga och kontraströntga. Skulle detta visa sig vara allra första gången något fastnat i Zibas mage eller tarmar? Det vi varit så oroliga för sedan hon blev 4 månader (nu 30 mån) och ända till 19 månader tuggade i sig DVD-skivor, innehåll i biabäddar, böcker mm.

Nu fick jag möta ännu en ny sida hos vår Toker. Hon visade sig vara coollugn i att få byta rum. Först till röntgen, bli röntgad, få kontrastvätska, få vänta med matte i röntgenrummet och bli röntgad igen. Sedan få byta rum inför röntgen nr 3, blodprovstagning i nyaste rummet och bli röntgad en tredje gång innan vi fick åka hem ett par timmar inför sista och fjärde röntgen.

Hm. Vad är detta för spännande?

(ultraljudsvätska)

Efter undersökandet av detta nya spännande rum 

vilade hon på mattes jacka ännu en gång.

Hur cool som helst!

Hemma igen blev det sova tillsammans med storasyster som nyfiket undersökte alla dessa dofter. Smukke rehabiliterar vi hos vår veterinär efter en mindre trevlig upplevelse hos den tidigare veterinären. Vi åker ibland och hälsar på för att hon ska få positiva upplevelser i stället. De är så underbara hos distriktsveterinärerna i Flyinge.

Åter igen till veterinären för sista röntgen och nu höll vi verkligen tummarna för att inget fanns i mage och tarm på någon av bilderna. Jag fick titta på dem tillsammans med vår veterinär och HURRA! där var ingenting. I stället blev Ziba medicinerad för magkatarr.

Divan dyker upp

Kom inte å stör - jag sover...

Under rehabiliteringen från magkatarren började så saktliga en ny sida av Ziba dyka upp. Hon som varit vår Toker och kommit som ett skott å nyfiket kollat. Gjorde nu samma kontroll men med stor värdighet!

Husse fick plötsligt komma in med täcket, klä på i soffan och bära ut denna nya diva för att överhuvudtaget få med henne på sista kvällsrundan. Vilken mat som helst passade inte. Hon matvägrade om det var för blött trots hemlagad dietmat med ris, torsk och kycklig. Gav "blicken" och vad har man för val när hon måste äta? 

Så matte fick vackert ändra i de normala rutinerna. Smukke åt glatt upp allt som Ziba ratade. Å Ziba fick snabbare än tidigare gå tillbaka till normalt torrfoder.

Matte jag vill gå till bilen NU!

Det regnar på mig och blåser.

Den där vädertåliga unga hunden är som bortblåst. I stället dök det upp en som mycket ogärna går ut, trots varmt täcke, om det blåser lite (gör det alltid i Skåne), regnar, det finns risk för att bli skitig/blöt om tassarna, den snöar och så vidare.

Passar det inte vänder hon helt enkelt om och drar hemåt. Vi är lika förvånade alla i familjen inklusive Smukke, som vi tvåbenta tyckt haft divalater. Men jämfört med Zibas är de ytterst få.

Madame Smukke och prinsessan Ziba 

i en soffa för 2,5 människa...

Spännande fortsättning följer ;-) 

Avslutningsvis

För egen del har jag hunnit vara med om ännu en valpning. Helt annorlunda än den förra. Denna pågick i nästan 10 timmar från första till sista valp. Men lika magiskt som alltid när nya liv kommer till världen.

Bianchi med sina nio valpar

(5+4)

Besökt andra valpar har jag också hunnit med hemma hos Per&Morgan i Landskrona. I helgen blir det ännu en kull jag får lova att njuta av. Men någon ny valp blir det inte på många år i vår familj. Lugn och ro tillsammans med de två vi har räcker mer än väl just nu.

Däremot är Smukke och jag anmälda till en kurs i nosework och vi siktar på att börja tävla under 2019. Hon älskar att få jobba och har en stor arbetsmotor så det ser jag fram emot. Ziba får än så länge nöja sig med att visa upp sig i utställningsringarna. Nyfikenheten för allt som händer överallt är forfarande för stor. Även om det sker med värdighet numera.

Ha det nu så bra allihop. Massa nospussar skickar våra två älskade hjärtan till er alla.

En cavebed kan man använda på många olika sätt ;-)